Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Från bokhyllan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN BOKHYLLAN
hetsfrämmande optimism och även mot den
unitariska kyrkan med dess tro på människans
förmåga att frälsa sig själv. Han är ett
uttryck för Hawthornes åsikt att intet stort
misstag, "whether acted or endured", någonsin
kan bli rättat, och för hans insikt om att
den mot vilken ett brott har blivit begånget
för alltid har blivit dömd till frysande
isolering.
Domaren Pyncheon, den tredje av bokens
huvudpersoner, Hepzibahs och Cliffords kusin,
jämnårige och levnads plåga, uttrycker i sin
person något annat som också hörde till det
centrala i Nathaniel Hawthornes tankevärld,
detta att det kanske är värre att vara en
syndare utan att själv veta om det än att ha
syndat, om än aldrig så svårt, och veta om det.
Domens dag blir en överraskningarnas dag.
"To-morrow! To-morrow! To-morrow! We,
that are alive may rise betimes to-morrow. As
for him that has died today, his morrow will
be the resurrection morn." Domaren Pyncheon
är en god medborgare och en god kristen, han
är rättskaffens och rätlinjig, välvillig och
godhjärtad. Alla som ha haft med honom att göra
såsom jurist och politiker, såsom främjare av
nykterhet och välgörenhet kunna intyga det.
Han har allas aktning — undantaget
Hepzibahs. Och hans eget samvete vittnar i
överensstämmelse med "världens lovprisande röst"
— undantaget några pinsamma minuter då och
då eller en eller annan svart dag. Hans liv är
beundransvärt väl ordnat. För varje dag gör
han upp en promemoria, och inom sig har han
en promemoria för de närmaste tjugufem åren.
Sitt försvar har han fullständigt i ordning. Har
det funnits något i det förflutna som inte har
varit sådant som det borde, så kan skulden för
detta skjutas över på omständigheterna och
nödtvånget. Och det kan dessutom för länge
sedan anses såsom försonat genom mängden av
sådant som ter sig exakt så som det enligt alla
respektabilitetens lagar bör te sig. Domaren
Pyncheon är en formernas man, som av goda
och moraliskt oklanderliga gärningar har byggt
upp det ståtliga palats som är hans karaktär,
och som inte vet av att det i själva grunden till
detta palats ligger inmurat ett rutoande lik,
som är "this man’s miserable soul". En gång
dog en man. Det såg ut som mord, och ingen
mer än Jaffrey Pyncheon visste att det inte var
det. En annan man blev dömd till fängelse, men
det angick inte Jaffrey Pyncheon. Han känner
sig inte skyldig, och sina föreställningar om
sig själv tar han från "den spegel som utgöres
av allmänna opinionen", ända tills den dag
kommer, då släktförbannelsen uppfylles också
på honom och Gud ger honom "blod att
dricka", och då något grått kommer smygande
på det gamla övergivna husets fönstergesims.
"Is it a cat watching for a mouse, or the devil
for a human soul?"
Amerika räknar ’The House of the Seven
Gables" med dess förtätade Nya
England^atmosfär såsom en av sina stora klassiska romaner.
Den är lika litet som någon annan av Nathaniel
Hawthornes "romances" något i nutida mening
oklanderligt konstverk. Det var endast i en rad
kortare berättelser som denne kräsne
finsmakare och överlägsne stilist förmådde ge
någonting som rent tekniskt sett gör intryck av att ha
framgått ur en enda gjutning. Men "The House
of the Seven Gables" är den sträve och i sin
klarsynthet nästan ondskefulle författarens
vänligaste roman, den i vilken det tragiska allvaret
visserligen inte brutits men ändå bitvis har
blivit mildrat. Den är troligtvis den mest
tillgängliga av hans böcker. Den kan läsas hur
man vill. Som en färgrik och levande skildring
från 1840-talets unga Amerika, som en bistert
kuslig studie över den opportuna glömskans
väsen, som en moralisk traktat. Eller helt enkelt
som en mycket charmerande gammal bok.
Elisabeth Tykesson
499
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
