Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Ny lyrik
Sven Larson: Sommarland. Bonniers 1946.
3:75.
Greta Bergholmen: Resenär. Tiden 1946.
3:50.
Axel Fredenholm: Sångoffer i öknen. Gebers
1946. 5:—.
Sven Larson inleder sin debutsamling
"Sommarland" med frågan: hur orkar människan
vara så beskäftig mitt i den skimrande
outgrundlighet som en majmorgon med
sländ-vingar och glimmande smörblommor erbjuder?
Det är ett av lyrikens urmotiv. Människan
vaknar upp ur sin vardag, lyfter blicken från jord
och verktyg och upptäcker ett nytt
sammanhang, där hennes egen nyss så betydelsefulla
strävan ter sig liten och likgiltig. Den första
inteckningen i en värld som inte räknar, strider
och moraliserar är tagen. Sven Larson håller
sig genomgående till sådana klassiska motiv,
vilka väl varje ung lyriker någon gång får lust
att pröva. I detta hänseende har han
beröringspunkter med de två andra lyriker, vilka liksom
han sände ut diktsamlingar i maj 1946. Greta
Bergholmen skriver om det förlorade
barndomslandet, om dödens storhet, om vårt liv
som en resa mot evighetens tysta strand, om
gemenskap som bryts. Hon tycks flitigt läsa den
klassiska lyriken, som ger ekon i hennes vers.
I "Kväll" till exempel ger "über allen Gipfeln"
kraftigt utslag. Axel Fredenholm slutligen har
under studiet av primitiv diktning kommit de
poetiska urmotiven nära.
Sven Larson är en fin artist som målar med
ljusa akvarellfärger. Av allt att döma är han
hemma från Falun. Slagghögar, rött
koppardamm, polhemska pumpkonstruktioner och en
schaktklockas klämtningar är viktiga
ingredienser i hans vers. Han är alldeles oberörd av
den starka modernistiska strömningen i vår
lyrik. Döden, evigheten, Gud är enkla och en-
tydiga begrepp för honom, och då han i en
tidningsartikel möter gudsförnekelse gör han
— i dikten "O, i dag såg jag det" —
reflexionen att människan är en arm stackare under
Guds klara himmel. Hans samling vittnar mera
om smak än om originalitet, och
akvarellfärgerna är ibland för bleka. Men hans
naturkänsla är fint utvecklad och det lyriska
bildspråket ofta pregnant. I "Kväll vid öde station"
blommar lokets lanternor som två gula
solrosor, och de blå syrenerna vid gruvarbetarnas
"sorgsna fönster" glömmer man inte. Som ett
preludium, en smula trevande men rent spelat,.
är Sven Larsons debut värd uppmärksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
