Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Bokrecensioner - In memoriam - Hasse Z
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IN MEMORIAM
tänkbara ’livsformerna. Men svårare är att
begripa varför en. man i en så oneutral position
som flygare i det fria franska flygvapnet skriver
en frontroman om polska partisaner. Är det
fråga om en nödvändig flykt från ett alltför
starkt tvivel — eller en alltför stark tro? Det
senare är troligast — de fria fransmännens
situation inbjöd mindre till skepticism än
exempelvis tillvaron i det flygvapen som enrollerade
en Richard Hillary. Det bär ju alltid mindre
emot att vara trosviss för andras räkning än
för sin egen, och i den uppbyggelsebok som
Romain Gary låter en handfull polska
partisaner figurera i är just trosvissheten så
okomplicerad som den måste te sig från några tusen
kilometers höjd. Bakgrundens hotfulla
kanonmuller från Stalingrad, den alltid användbara
relief mot vilken känslor och tankar alltför ofta
efter 1943 avtecknat sig i mer ambitiösa
beredskapsfilmer, bör äntligen ha tjänat ut som
symbol.
Bortser man från den pyramidala ideologiska
förenklingen kan man ändå inte frånkänna
Garys bok en viss tillfällighetens charm, de
korta kapitlen flämtar förbi som upprörda
andetag, det obarmhärtiga snölandskapet skildras
med stillsam frenesi. Man tvivlar alltså inte på
författarens begåvning, inte heller på den goda
avsikten, men däremot på budskapets äkthet,
därför att man alltför ofta får ett bestämt
intryck av belåten avståndsbedömning. Driften
att tillmötesgå världshistorien med hänsynsfulla
efterrationaliseringar är väl den fara som
företrädesvis hotar eventuella författare bland de
nyss demobiliserade. Stig Dagerman
In memoriam
Hasse Z
Hasse Zetterström, som nyligen avlidit i en
ålder av 69 år, tillhörde Sveriges mest
produktiva författare, men genom hela hans långa
författarskap går en tämligen klar linje, från de
tidiga försökshumoreskerna med deras nästan
hemskt mekaniserade humor i Mark Twains
anda, över de friska och originella historierna
från hans glansår mot den så småningom
inträdande, stilla, fina och något resignerade
tonen i hans ålders författarskap. Hans sär-
ställning i svensk humor betingas av denna
klara konstnärliga strävan, som aldrig
kapitulerade inför det som föreföll honom plumpt,
även om det var roligt. Som tecknare av
Stockholm (främst det tidiga 1900-talets) och av
dess skärgård har han också sin givna plats
bland dem, som gett huvudstaden dess litterära
profil.
Hans namn är i det tryckta ordets historia
i Sverige inte enbart förknippat med den långa
raden böcker. Han gjorde också den gamla
Söndags-Nisse till vår främsta skämttidning,
med Grönköpings Veckoblad som aktningsvärd
second string. Visserligen hade han i Strix en
svår konkurrent, men kollegan fick dock en
helt annan karaktär genom att den var uttryck
för Albert Engström ensam. Hasse Z däremot,
den skicklige ledaren av en kvalificerad stab
skribenter och tecknare, av vilka han
upptäckte och lanserade flera, gav sin tidning en
rikare och mera kalejdoskopisk karaktär, som
dock hela tiden sammanhölls av hans säkra
hand och goda smak. Det blev också han, som
efter sammanslagningen med Strix skötte det
egentliga redaktörskapet, och hur mycket han
betydde för tidningen, därom fick man besked
då den kommit i andra händer.
Med åren blev Hasse Z en gammal herre,
som vantrivdes en smula i tillvaron och helst
försatte sig och sina läsare tillbaka i tiden
till det gamla glada Stockholm. För en yngre
generation var han väl främst den lätt
melankoliske herrn i övre vänstra hörnet av Svenska
Dagbladets marginalspalt, frammanaren av
Jörgens, stadsfislkal Stendahls och gamle kung
Oscars stad. Men han kunde dock mer än så
och än har nog hans bästa historier åtskilliga
upplagor framför sig. I synnerhet gäller väl
detta "Anna-Clara och hennes bröder", denna
snart klassiska humoresksamling, med goda
psykologiska studier, både av de märkvärdiga
barnen och deras försynte fader.
Hasse Z blev nämligen bäst när han kom
ifrån de barocka amerikanismerna och
framträdde med den försynthet, som nog föll sig
minst lika naturlig för honom. Han blir med
tiden den handlande i sina berättelser endast
då det går honom emot på ett eller annat sätt,
båten som skall lagas sjunker till slut, hans
dotter säger honom en sanning som borde
varit självklar, och han går tankfull därifrån
med några ord om sin egen begränsning, sym-
522
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
