Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Knut Jaensson: Lars Hård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNUT JAENSSON
av olycksöden, ensamhet, drömmerier och
rättskänsla är verkligen ovanligt.
Om Fridegård hade vuxit upp under socialt
och ekonomiskt mera gynnade förhållanden
mem för övrigt hade bibehållit sin på en gång
veka och trotsiga natur, så skulle hans
Hårdböcker utan tvivel fått ett annat mottagande.
Lars Hård med studentmössa, till exempel, för
att inte tala om en fil. lic. Lars Hård, skulle
— hur opassande han än sen må ha betett sig —
inte ha uppväckt en sådan, förtrytelse som den
Lars Hård vilken en gång varit dragon, helt
enkelt därför att varken hans ton eller ens hainB
upplevelser då skulle ha verkat så fientligt
utmanande. Man skulle för hans vandel ha
kunnat hitta förmildrande omständigheter. Han
skulle kanske ha uppfattats som en förlorad
son, men i alla fall som en son. Likväl kastar
detta tankeexperiment, i mitt tycke, inte den
intressantaste belysningen över reaktionen
inför Lars Hård. Den får man om man i stället
vänder på steken.
Om man alltså utgår från Lars Hårds sociala
ställning och yttre levnadslopp,
fängelsevistelsen inberäkniad, som helt oförändrade, skulle
man i hans (och därmed naturligtvis även
i författarens) karaktär förmodligen bara
behöva företa en del retuscheringar för att uppnå
samma resultat: ett välvilligare mottagande.
Hade Fridegårds uttryckssätt inte varit så
frispråkigt och hans ton inite så anklagande skulle
inte heller "Jag, Lars Hård" och "Tack för
himlastegøn" ha verkat så chockerande. Ännu
viktigare för en överseende inställning hade
det emellertid varit om författaren bättre hade
beaktat den litterära konvenansens fordringar
beträffande tillåten och otillåten "realism" i en
romanhjältes karaktär. Och minst lika viktigt:
med den långt gående realism som Fridegård
begagnade sig av vid teckningen av karaktären
hos sitt alter ego skulle han ha aktat sig för
att utmana. Han skulle inte ha låtit den
övertygelsen framträda, att Lars Hård med alla sina
brister likväl i sina egna (och alltså även i
författarens) ögon ägde ett väsentligt inre värde,
ja en — trots allt — verklig överlägsenhet.
Tidsstämningen ensam förklarar inte det
mottagande som kom Hård-böckerna till del, den
bara understryker det hela som en stilenlig
bakgrund. Detta mottagande är heller inte
helt och hållet en reaktion mot underklassen
i princip utan bottnar, enligt mitt förmenande,
i en kombination av tidsstämning, författarens
sociala miljö och hans personliga egenskaper.
I Lars Hårds gestalt hävdar sig på en gång en
socialt undertryckt majoritet och en mänsklig
minoritet som om den också inite alltid är
socialt undertryckt likväl ständigt kommer att
känna sig i opposition.
2
Utgår man från att huvudfiguren i en bok
— för så vitt han. inte av författaren är avsedd
att vara ett avskräckande exempel — i stort sett
bör vara en gentleman, är det inte så svårt att
sätta sig m i den motvilja som Lars Hård
ingav. För som gentleman betraktad lämnar
han en del övrigt att önska. Jag tänker då inte
på att han inte betalar (och inte kunde betala)
sitt ådömda barnuppfostringsbidrag annat än
högst bristfälligt, att han inte skaffar sig något
ordentligt arbete, att han hamnar på
tvångsarbetsanstalt och till slut, för våld mot en
fångvaktare, råkar i fängelse. Utan på hur han
uppför sig så att säga rent privat, innan samhällets
rättsmaskineri har dragit in honom i sina
långsamt roterande hjul.
Rent privat går han till att börja med
omkring och driver, på eni gång skygg och
arrogant. Hans aktivitet består själsligt i fantasier
om att bli någonting märkvärdigt och
kroppsligt i att förföra flickor som han, utom i ett
enda fall, inte bryr sig något vidare om. Han
är uppfylld av föraktfullt hat mot överklass och
herrskapsfolk men är ganska smickrad när
så kallade fina flickor inlåter sig i flirt med
550
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
