Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Stig Ahlgren: Den stora brevskriverskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN STORA BREVSKRIVERSKAN
terns matsmältning, husliga lycka och sociala
succé och modern i breven efter hennes avresa
till Provence kastas fram och tillbaka i kareten
på usla landsvägar, låter färja sig över Rhone
på upprörda vågor och övernattar i den
saknades sällskap på färdvägens skjutsstationer —
allt i fantasin! Madame de Sévigné skulle då
bara ha spelat en roll i sällskapslivets teater,
rollen av permanent förtvivlad moder, och med
kall beräkning lagt gåspennans längd till sin
känslas naturliga mått?! Jag kan inte tro det,
men det ska lite mer än trosvisshet till, om man
tänker vederlägga Sainte-Beuve, åtminstone när
det gäller psykologi, enkannerligen kvinno- och
framför allt inom ramen av le grand siècle.
Han framkastar i sitt Sévignéporträtt att ett
liv i lyx och ledighet måste bidra till att
förrycka känslolivets proportioner, nycken kan lätt
blåsas upp till passion och halsstarrigt vidhålla
sitt format. För Madame de Sévigné blev
fixeringen på dottern en signaturmelodi i
sällskapslivet, ett vapen mot heta närmanden, en
kontaktyta som alltid stod till buds, en attityd hon
kunde ta till som man griper efter solfjädern.
Inte desto mindre var den äkta, ifall man kan
tala om känslors äkthet i ett samhälle, där även
de lönnligaste själsrörelser redan i
födelseögonblicket bar sällskapsdräkt.
För en gångs skull måste man nog gräva ett
spadtag djupare än Sainte-Beuve. Frågan är
om inte Madame de Sévignés förälskelse i den
oefterrättliga har något med hennes tidiga
änkestånd att göra. Hon hade varit kär i sin markis,
som var ein stilig karl, men brutal och
självupptagen. Samma drag, som berett hans
undergång, gick igen hos dottern men komplicerade
med anlag för självplågeri och inbillningssjuka.
Flickan hade komplex. Skulle tragedin
upprepas? Modersinstinkterna mobiliserades hos
Madame de Sévigné på ett tidigt stadium i
avsikt att förebygga något sådant, samtidigt som
påminnelsen om hennes första kärlek blev en
ljuv irritation, efter hand när fadern definitivt
skattat åt glömskan lokaliserad till dottern.
Det är logiskt att Madame de Grignans
motgångar blev bränslet som höll elden vid liv.
Frankrikes förste älskare, monarken själv, hade
haft ett ögonblicks impuls att befalla den sköna
Mademoiselle de Sévigné till sitt
njutnings-läger någonstans i pausen mellan Mademoiselle
de La Valliére och Madame de Montespan, men
tappade intresset. Kunglig mätressaspirant ena
året, gifte hon sig nästa med en halvgammal
adelsman utan erotisk fantasi, fick flytta ut på
landet, gick ur barnsäng i barnsäng, blev ful
och sammanbiten. Hela tiden blommade hennes
mamma, lyste som en klar stjärna på
sällskapslivets firmament och fredade sitt samvete genom
att i brev på brev bevisa för dottern att hon var
Frankrikes vackraste och spirituellaste kviruna,
rikets första dam. Stackars Madame de Grignan!
Hon blev nervsjuk av all denna godhet.
Om Madame de Grignans vapörer fortfarande
kommer bläck att flyta är det för att hon, sjuk
eller vid hälsa, skön eller bedagad, blev
anledningen till att brev skrevs, vilka jämställts med
det yppersta som detta stora århundrade
frambragte av stor litteratur.
6
Man kan inte ta del av Madame de Sévignés
korrespondens utan att få en förnimmelse av
fysisk närhet. Hon är hos en i rummet. Rubow
har känt detsamma när han fångar hennes
egenart i orden: "Den lille bekymrede Frue skrev
med hele Kroppen." Man blir faktiskt en smula
verliebt, och även om det stannar vid en glättig
konversation, kan ju den manlige läsaren trösta
sig med att den sista buxbomshäcken blev ett
oöverstigligt hinder även för de eldigaste
kavaljerer hennes samtid hade att uppvisa.
Madame de Sévigné brukade säga att hon
skrev för lösa tyglar. Hennes penna har flugit
över papperet. Men det råder inget tvivel om
att hon började bearbeta sina intryck i förväg.
Hennes spaningstjänst var inte lika organiserad
567
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
