Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Åke Gustafsson: Rymden och människan. Ett alternativ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅKE GUSTAFSSON
fjärran från varandra som om blott tre flugor
surrade omkring i hela Europa. Tre flugor
i Europa och allt emellan dem tomrum!
STJÄRNHIMLEN
Om natten då stjärnorna strös över
himlavalvet och jag går den långa landsvägen hem
mellan åkrarna, väller glädjen över mig. Långt
borta skymtar lyktorna i den sammanpressade
byn, med dess många trähus, dess människor
som älskar och lider. Men några hundra ljusår
ifrån oss lufsar Lilla Björnen, fast förankrad
i Polstjärnan. Nära dess mäktige frände Stora
Björnen har Berenike slagit ut sitt hår, fjärran
från alla tempel i Alexandria, och bland de
svagtskimrande lockarna döljer sig nebulosor
som tröttnat på hennes jordiska flärd och flyr
bort med hastigheter på över femhundra mil
i sekunden. Dock är de så långt borta (mer än
femtio millioner ljusår) att våra brott och
synder aldrig skulle ha kunnat nå dem förrän
vi själva försvunnit och människan givit plats
för bättre varelser — eller sämre.
Åt motsatt håll flammar Andromeda, den
färgskimrande och sammansatta, en gul och en
blågrön stjärna, och en hemlighetsfull nebulösa
dessutom. Pegasus-kvadraten låtsas jag inte se,
som trettonåring fick jag nämligen öknamnet
Pegasus på grund av pubertetsaktiga
versskriverier. Ännu längre tillbaka kallades jag
för Kråkan, ity att jag skorrade, men Kråkan
ståtar inte på himlavalvet trots alla de andra
djuren: kräftan, lodjuret, draken, valfisken,
ormen, örnen, skorpionen, påfågeln, tranan.
Andromeda var dotter till Kefeus och den
lika vackra som skrytsamma Kassiopeia. Ett
vidunder höjde sig ur havets djup och den
arme fadern tvingades offra dottern för att
rädda sitt land. Han fängslade henne vid en
klippa, som ett värnlöst offer för havsbesten,
men i sista stunden hann Perseus fram. Han
räddade flickan, blev betagen i henne och
—- liksom i veckomagasinen — gifte sig med
henne. Nu svävar de odödliga i rymdens djup.
Armare blev Pollux’ lott. Han älskade sin
tvillingbroder Castor, men då denne dödades
i en strid, som det så ofta hände i det gamla
Grekland, sökte han utverka hos Zeus att de
åter skulle få träffas. Hans egen odödlighet gick
därigenom till spillo. Varannan dag tvingades
han sjunka ned i Hades, glömskans och
skuggornas land, varannan dag höjde sig båda
till Olympens fröjder. De skiljs från den
lycklige Perseus, med sin odödlighet och sin sköna
hustru, av den lilla geten (Capella) och de
tre killingarna. Den lilla geten trotsar all
agro-nomisk erfarenhet genom att företrädesvis
beta på vintergatan under kalla vinternätter.
Smeknamnets diminutiv motsvarar inte dess
storlek, den är en jättestjärna, 52 ljusår ifrån
oss.
Orion var en väldig jägare. Även som död,
ehuru ständigt flammande, omger han sig med
djur: stora hunden, lilla hunden, haren och
enhörningen. Orion bereder sig med klubba
i handen och kraftgördel om livet att kämpa
mot tjuren som störtar sig över honom. Bakom
honom lyser Sirius i natten, hundstjärnan som
hos oss gnistrar så praktfullt i olika färger men
i verkligheten är bländande vit. För tusentals
år sedan varslade den vid midsommartid om
översvämningar i Nilen. Trots det himmelssken
han nu har bakom sig var Orion under sin
livstid en ganska misstänkt figur. Sägnerna om
honom är talrika. Enligt en av dem följde han
Plejones sju döttrar i sju år utan att hinna dem
och utan att ens få förklara sin kärlek för någon
av dem. Nutidsmänniskan torde knappast förstå
en så osinnlig inställning. Men en annan sägen
passar bättre vår krassa tid, ty enligt den brände
könsdriften honom så starkt att han förgrep sig
på Plejone själv. Straffet lät inte vänta på sig.
Han stelnade till och blev en kall vacker
stjärngosse utan möjlighet att känna jordiska begär.
Nu erfar han blott himmelsk kärlek.
574
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
