Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Willy Strzelewicz: ”Att leva farligt”. Anmärkningar till existentialismen. Översättning av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WILLY STRZELEWTCZ
Likväl hade denna stämning, detta tvivel inte
trängt så djupt, att de franska traditionerna
kunnat angripas i sina rötter. Skeptikern
Flau-bert kunde ännu rädda sig ur sitt tvivel genom
den halvt religiösa kulten av den sköna
konstnärliga formen, och han fann i Gide, Proust,
Julien Green och andra inflytelserika och
tillgivna lärjungar. Dekadansströmningen slutade
i symbolismen, som åter — klarast hos Valéry —
höjde på skölden tron på formernas förlösande
makt genom en renässans av den platonska
idéläran. Bergson utvecklade alltjämt sin
"évolu-tion créatrice" i utvecklingsoptimistisk riktning.
Och kriget hade inte heller ännu radikalt kunnat
skaka traditionerna, ty det hade ju slutat med
seger och kunde framstå som ett framgångsrikt
avvärjande av den "barbariska" invasionen
mot den franska kulturen. På grund därav kom
intrycken av det första världskriget inte ännu
att i Frankrike bilda utgångspunkten för det
farliga livets nya nihilism.
Men ur det andra världskriget har
Frankrike praktiskt taget inte utgått som segrare.
Sprickorna och splitet i den franska nationen
ännu några få år före den hitlerska invasionen,
nederlaget 1940 och den inre desorienteringen
under ockupationen har så djupt skakat det
franska livet, att några iakttagare i Frankrike är
benägna för att likna landets nuvarande
situation vid Tysklands kort före 1933. Hur man än
må döma om graden av förvirring, så har den
uppenbart varit djup nog för att också i
Frankrike skapa förutsättningarna för en
aktuali-sering av Sartres existentialism och det farliga
livets nihilism; hittills har denna strömning
bara spelat en föga beaktad biroll. Det är en
alarmsignal av första ordningen, att detta
nihilistiska tvivel kan spela en större roll i den
nation, som hittills räknats till de
beslutsam-maste väktarna av de västerländska
traditionerna. Detta faktum bevisar bara, att det
härvidlag rör sig om ett allmäneuropeiskt
krissymtom, som inte har inskränkt sig till en enda
nation.
Det är för övrigt inte förvåningsvärt, emedan
några av de viktigaste förutsättningarna för
detta symtom — upplevelsen av två världskrig
och den moderna teknikens totala dominans —
inte inskränkt sig till en enda nation.
Mänskligheten har ännu inte på långt när kunnat
bemästra de krav, som dessa fakta rest mot vår
moral, vår kunskapslära, vår konst, hela vår
kultur. Men så länge vi inte bemästrat dessa
krav, kommer missförhållandet mellan de gamla
traditionerna och de nya livsbetingelserna att
bestå. Men därmed kommer också krisen och
förutsättningen för nihilistiska lärors
maktställning att bestå; av dem är det farliga livets
nihilism bara en, om den också måhända
betecknar den mest verkningsfulla varianten.
Översättning av Johannes Edfelt.
582
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
