Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
sökande efter påverkningar — den typiska
rörelsen i Linnqvists "Flicka som vaskar" kan
t. ex. likaväl vara en reminiscens av någon
persisk-indisk miniatyr som av Josephsons
"Gåslisa" — men denna tendens att inför ett
konstverk associera till andra konstverk kan också
tas i samband med benägenheten att betrakta
kulturen som ’en och odelbar’, plikten att gå
från delen till det hela. I uppsatsen om Schjerf-
beck visar Blomberg på en gång sin
uppskattning och sin oförvillade kritiska sans — det
gäller väl här i någon mån konsthandelns och
konstanmälarnas metoder de senaste
decennierna att reklamera och göra ’corners’ i
återupptäckta namn. På det hela taget bestyrker
Blombergs bok det antagandet, att den som
skriver om konst helst själv bör vara en
konstnär, i ord om inte i form och färg.
Gunnar Ekelöf
I atombombens slagskugga
A. Compton, Niels Bohr m. fi.: En värld
eller ingen. Utg. Dexter Mästers och
Katherine Way. Översättning av
O. Brulin och N. Holmberg.
Bonniers 1946. 7: 50.
Norman Cousins: Atomen och människan.
Översättning av Ebba och David Dalin.
Bonniers 1946. 3:75.
Ett amerikanskt förlag har föranlett en rad
politiker, militärer och atomforskare, däribland
fem nobelpristagare, att uttala sig om de
möjliga och nödvändiga åtgärderna mot atomfaran.
Norman Cousins’ ovan anförda skrift är en
redan dessförinnan publicerad uppsats i samma
ämne.
Vad innebär då egentligen atomfaran? —
Slagord som "civilisationens undergång" o. dyl.
säga ju i och för sig ingenting.
Man kunde preciserande säga att det finns
en stor och en liten atomfara. Den stora faran
består i att fortsatta atombombsförsök kunna
leda till en ännu okänd kedjereaktion, som kan
spränga hela jordklotet i intet. Den lilla
atomfaran ligger i att varje storstad i händelse av
krig kan hotas av nittioprocentig förstörelse
när som helst.
Hur pass överhängande den stora faran är
vet ingen. Av alla de hundratals kärnreaktioner,
som masspektrografiskt ha studerats, är det
bara två, som hittills befunnits användbara för
makroskopisk kedjereaktion. De utnyttjas båda
i uranbomben. Dessutom känner man en till,
heliumsyntesen ur väteatomer genom katalytisk
förmedling av kol, den reaktion som är
huvudkällan till solenergien. Den är knuten till
förekomst av vätgas under högt tryck och hög
temperatur. I atombombexplosionens centrum här-
skar nu av allt att döma ett stort tryck och en
enorm strålningsintensitet samt en temperatur
i storleksordningen hundra millioner grader,
d. v. s. åtminstone fem gånger högre än
solkärnans. Om reaktionsmöjligheterna under dessa
fysikaliska omständigheter är vi experimentellt
fullständigt oerfarna, och det är därför inte
underligt att enskilda försiktiga forskare uttalat
starka farhågor redan mot planerna på ett
atombombsförsök under vattnet. Sannolikt går det
väl bra, men det finns ett gammalt ordspråk om
krukan och vattnet. Så mycket står i varje fall
fast, att vår jord är uppbyggd av ämnen, som
principiellt kunna frigöra oerhörda mängder
energi genom att övergå till ädelgiaser, endast
man hittar rätta uppslagsändan till reaktionen.
Att den finns, därom vittnar de tid efter annan
på himlavalvet uppflammande, helt nya
stjärnorna (supernovorna). Mänskligheten liknar
just nu några mannar, som sitter på ett
dynamitlass och leker med slagtändare. Nå, det är
stabila lådor och det kan gott hända att man är
framme vid det okända målet och högste chefen
kommenderar avstigning inman någon katastrof
har skett. Men man har börjat knalla
oroväckande tätt intill lådhörnen, och ett annat
uppförande av truppen vore tryggare.
Om den stora faran är oviss, är den lilla så
mycket vissare. Alla experter är ense om
värdelösheten hos de strutsiMusioner, som den
konservativa amerikanska opinionen just nu
försöker köra huvudet i. Den första strutsbusken
kännetecknas av den populära uppfordran:
"Bevara för guds skull hemligheten!" Det finns
ingen hemlighet att bevara. Snart sagt varje
naturvetenskapligt bildad person vet ju för
närvarande allt om huvudsaken^ om
uranisotopen U-235 som upptar en neutron och sprängs
617
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
