Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Franz Hellens: Belgisk litteratur på franska. Översättning av Louise Åkerstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANZ HELLENS
BELGISK LITTERATUR
PÅ FRANSKA
Edmond Picard, jurist och talare av stora
mått, dessutom skald och dramatiker (vad var
han inte allt och det med verklig inspiration!),
startade i början av seklet i Bruxelles en
tidskrift, La Belgique artistique et littéraire, i syfte
att för det egna landet och världen bevisa
existensen av vad han utan närmare definition
kallade "en belgisk själ". Han ansåg, att denna
belgiska själ kunde ha rätt att vara sig selv nok
i kraft av sina manifestationer inom konst och
litteratur. Edmond Picard verkade i högsta
grad väckande och inspirerande. En
dominerande åsiktsriktning ville sammanföra alla
i Belgiern skapade litterära verk till en
nationallitteratur med allt vad detta innebär av
särprägel och oavhängighet. I synnerhet försökte
man framställa de franskspråkiga belgiska
författarna som en självständig grupp, grundskild
från övriga franska författare.
Språkgemenskapen reducerades till blott och bart ett yttre
samband. I detta har man förklaringen till att
Belgiens litterära liv i så hög grad präglas av
en partikularistisk amda, förkroppsligad i
sammanslutningar och hierarkier, grundad på ett
systematiskt utforskande och utvecklande av
våra egenheter, på ett svartsjukt odlande av
våra bristfälligheter och på misstro mot allt
inflytande utifrån.
Liksom av en slump var de mest
framträdande namnen i innehållsförteckningen till
La Belgique artistique et littéraire flamländska:
Maurice Maeterlinck, Verhaeren, Camille
Le-momnier, Georges Eekhoud, van Lerberghe,
Max Elskamp; dessa författare skrev emellertid
på franska. De var tillräckligt utpräglade
personligheter för att skapa sig en särställning,
snarare genom sitt sätt att känna än genom sin
stil, ty de bästa eftersträvade just att skriva
god franska. Hos en del kunde man emellertid
spåra en viss benägenhet för ett något tungt
språk med germanska vändningar, som
smakade översättning. Så hade Eekhoud, publicerad
av Mercure de France, skapat sig ett språk, som
var bemängt med ord och uttryck av
flamländskt ursprung eller överförda från
flamländskan, Å andra sidan bemödade sig en del
vallonska författare av latinsk härstamning att
efterbilda vissa drag hos sina flamländska
kolleger och gav därigenom sitt skriftspråk en likä
konstlad som oväntad breughelsk mustighet.
Picard inspirerades av en åsikt, som
framförts av historikern Henri Pirenne, enäigt vilken
inte bara ekonomiska utan också kulturella
förbindelser och en känsla av andlig samhörighet
under seklernas lopp hade uppstått mellan den
flamländska delen av landet och det vallonska
eller franska området. Pirenne delade inte sin
lärares, Godefroid Kurth, uppfattning att
mellan de båda raserna gick skillnaden i språk
som ett vattentätt skott, som hindrade
människorna att komma i kontakt med varandra,
att låna varandras färger och former.
675
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
