Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Musik i mörker
Dagmar Edqvist: Musik i mörker. Bonniers
1946. 11:50.
Hur ter sig livet för en i alla avseenden
ordinär ung man när han plötsligt blir blind,
när hans dyrkade fästmö endast alltför villigt
tar emot hans återsända ring, när han ser sin
väl utstakade bana som affärsjurist spolierad,
och när han i stället för att som förut helt
självklart räkna med en blivande inkomst på
mellan tio- och trettiotusen om året måste sätta
sig ned och fundera över vad
blindersättningens femhundra möjligen kunna räcka till,
hur i all världen han skall få råd att gå till
tandläkaren och hur han skall kunna slå mynt
av sin lilla musikaliska talang? Detta är det
problem som Dagmar Edqvist har ställt upp
för sig själv i sin nya bok "Musik i mörker".
Ingen vet var skon den klämmer, heter det, och
troligtvis skulle ingen utom en blind människa
eller en människa, som eljest varit i en
situation analog med den som Bengt Vyldecke i
boken befinner sig i, kunna ge det exakta
svaret på frågan. Dagmar Edqvist är inte
blind, tvärtom tycks hon ha två ovanligt kloka
och iakttagande ögon i huvudet, men det oaktat
eller kanske just därför verkar den bild av
läget, av dess växt och utveckling, som hon har
givit, mycket plausibel. Med energi,
noggrannhet och säker observans av de många små
detaljerna reder hon upp och lägger isär de
problem som möta Bengt Vyldecke, både de
små, som bli stora därför att de upprepas dag
för dag, och de, som redan från början äro så
stora, att de inte kunna bli större. Hur skall
man kunna undgå att bli undernärd, när man
bara kan få i sig ett minimum av mat på hyfsat
sätt, hur benar man fisk, när man inte kan se
den och är för ömtåligt stolt för att be om
hjälp? Hur skall man kunna bygga upp en ny
identitet, när man har tappat bort sin gamla
och känner sig i det närmaste personlighetslös,
hur skall livet någonsin kunna bli något annat
än provisorium och surrogat, hur skall man
kunna upphöra att tycka att man är en utstött
och förkastad som hela mänskligheten i fasa
drar sig tillbaka från? Och hur skall man
kunna komma lös från tanken: "Jag borde
vara död. Det är ett rent misstag att jag lever."
Dagmar Edqvist har denna gången gått sitt
ämne in på livet mindre som en skapande
konstnär än som en kunnig, påhittig och
ambitiös socialvårdstjänsteman, som inte vill
erkänna att något fall kan vara hopplöst, och
som outtröttligt bryr sin hjärna med utvägar
att hjälpa. Hon framhåller först en smula
strängt för sin skyddsling att han måste komma
ut ur sin envisa protestattityd och acceptera
livet på dess egna villkor. Därefter bryter hon
så småningom ned hans inre motstånd, och då
hon vid ungefär mitten av boken har fått
honom att avstå från alla musikaliska
storhetsdrömmar och skickat i väg honom till
hantverksskolan för blinda män, så känner läsaren
att han är på rätt väg. Genom många
missräkningar och motgångar leder hon honom
därefter fram till den plats, som för varje socialt
intresserad person måste te sig såsom den
idealiska för en blind musiker, beställningen
som klockare i en fridsam landsförsamling. På
vägen utrustar hon honom dessutom med en
liten flickhustru (ett mycket vackert, levande
och blomstrande kvinnoporträtt för övrigt),
vars intuitiva förståelse för alla hans både
kroppsliga och själsliga behov verkar den
läkning som varken vänskap eller arbete kan ge.
Med lena händer har Dagmar Edqvist
förvandlat tragedin till en leende idyll. Det
kommer troligtvis att finnas läsare, som undra, om
denna lösning av problemet i det goda hjärtats
tecken också verkligen är den rätta, om en
människa som har blivit sviken, så som Bengt
Vyldecke blev sviken, verkligen på nytt kan
öppna sig för kärlek och tillgivenhet, om de
själsliga sviterna efter sådana chocker, som
dem han har upplevat, verkligen kunna
övervinnas så lätt, om det ohjälpliga inte i alla fall
är ohjälpligt. Andra skola kanske dra en suck
av lättnad över att det hela slutar "bra" och
mera ostört glädja sig åt författarinnans mjuka
handlag och goda förmåga att teckna miljöer
och bipersoner, åt den klara stilen, som är så
välgörande fri från alla krystade försök till
originella formuleringar, och åt den lilla
godmodiga illfundighet som ibland tittar fram
mellan raderna. "Musik i mörker" är en klok
bok, ibland kanske alltför förståndsmässigt
klok, den är en kultiverad bok, ibland kanske
alltför välkammat snäll, den är en bok som rör
694-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
