Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Strindbergsproblem
Walter A. Berendsohn: Strindbergsproblem.
KF:s bokförlag. 1946. 7: 75.
Den tyske litteraturforskaren Walter A.
Berendsohn, som tidigare intresserat sig för
svensk diktning och givit värdefulla bidrag till
litteraturen om Selma Lagerlöf, framträder nu
för svensk publik med en essaysamling, som
i populär form behandlar olika psykologiska
och litterära problem i Strindbergs diktning.
Hans avsikt med dessa essayer är att ytterligare
stimulera intresset för Strindbergs verk och att
"peka på de stora uppgifter, som
Strindbergs-forskningen har framför sig".
Berendsohn har en fördel framför sina
svenska kolleger, han står utanför den svenska
traditionen om Strindberg. De äldre svenska
litteraturforskarna, som själva upplevt
Strindberg, ja kanske till och med varit inblandade
i strindbergsfej den, har ofta icke kunnat undgå
att engagera sig personligt, och detta har ibland
inverkat menligt på bedömningen icke bara av
Strindberg själv utan även av hans verk. I en
kortare översikt av den svenska
strindbergslitteraturen, "Problemet liv och verk i den
svenska Strindbergsforskndngen", fäster
Berendsohn uppmärksamheten på detta. Man har i
Sverige enligt hans åsikt alltför mycket rotat
i Strindbergs personliga liv, varit alltför ivrig
att förklara hans livsverk som alltigenom
maskerad självbiografi, och därför har man
i vissa fall spårat ur och hamnat i en
värdesättning av människan Strindbergs förtjänster och
svagheter. Det subjektiva inslaget i Strindbergs
konst har överdrivits. Hans verk utforskas inte
med samma intensitet som hans personlighet.
Det ligger utan tvivel något berättigat i denna
kritik, speciellt med tanke på Schücks och
Bööks inställning till Strindberg, men det synes
mig dock som om dessa anmärkningar till
största delen icke är tillämpliga på den senare
tidens forskning, t. ex. på Lamms
grundläggande arbeten om Strindberg. Tiden skulle nu
vara inne för en ändrad målsättning för
Strindbergsforskndngen, och Berendsohn har med
sina essayer velat ånge några av de problem,
som nu pockar på sin lösning.
Först några ord om författarens metod.
I motsats till våra svenska litteraturforskare
använder han sig med förkärlek av ett psyko-
logiskt eller snarare psykologiserande sätt aitt
närma sig problemen. När det gäller
Strindberg, kan det mången gång vara
utomordentligt givande. Infernokrisen är fortfarande en
ganska dunkel period i Strindbergs liv, och
man kan säkerligen komma mycket längre i
förståelsen av det egenartade sinnestillstånd, soin
fött några av Strindbergs mäktigaste verk.
Berendsohn försöker skissera upp den
utveckling, som är förutsättningen för Strindbergs
religiösa kris. Han använder sig av
psykoanalysen och går tillbaka till barndomen, där han
i Strindbergs bundenhet vid modern finner
en av de omständigheter, som kommer att
bestämma hans religiösa inställning. Strindbergs
reaktioner inför kvinnan, kärleken och
äktenskapet skulle i mångt och mycket vara beroende
av hans förhållande till modern under de första
barnaåren. Sammanhanget mellan Strindbergs
upplevelser i äktenskapet och Infernokrisen blir
väl icke alltid fullt klart i Berendsohns
framställning. Hans återhållsamhet från umgänge
med kvinnor under själva krisen och hans tro
att det andra äktenskapet var "synd" skulle
således visa att han böjt säg för faderns vilja.
Den religiösa omvändelsen innebär försoning
med fadern. Man frågar sig om man
överhuvudtaget genom denna psykoanalytiska
förklaring kommer problemets lösning närmare.
På mig verkar dessa slutsatser konstruerade
och utspekulerade. Däremot synes mig
Berendsohn med all rätt framhäva, hur den yttre och
inre isolering, som Strindberg självförvållat
och av omständigheternas makt drives in i vid
slutet av 80-talet efter brytningen med det unga
Sverige och skilsmässan från hustrun, piskar
fram honom till religionen. Det är ju utan
vidare klart, att Berendsohn ej gör något
anspråk på att lösa gåtan kring Inferno, helst som
de tidstypiska ingredienserna i Infernokrisen,
teosofin, guldmakeriet o. s. v., endast flyktigt
beröres. Essayn blir därför snarare ett utkast,,
som närmar sig problemet på ett sätt, som
säkerligen skulle ge nya aspekter på denna
invecklade period av Strindbergs liv.
I andra fall tycks mig emellertid icke
Berendsohns metod ha utfallit alltigenom lyckligt.
Speciellt gäller detta essayerna
"Musikskildringar" och "Människokunskap". Hans analys
703-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
