Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Ebbe Linde: Drömstilen hos Strindberg och Kafka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EBBE LINDE
DRÖMSTILEN HOS STRINDBERG
OCH KAFKA
Freuds inflytande på det litterära s. k.
"20-talet" var utan tvivel mångsidigt. Det var han,
som gav instrumenten för en ciseleringskonst,
där karaktärer och situationer ej längre
skildrades blott genom personernas yttranden och
viljehandlingar, utan lika mycket eller mera
genom deras felprestationer, omedvetna
symbolhandlingar och dagdrömmar ("den inre
monologen"). Mer betänkligt, men lika
påtagligt, var att det litterära intresset fastnaglades
vid vissa standardkonflikter, som just då stodo
i brännpunkten för den psykologiska
diskussionen. Dit hörde särskilt faderstrotset och den
polymorfa sexualiteten. Detta var nog stundom
till förfång för diktarens fria och allsidiga
egensyn (och är det ännu). I fråga om
religionen och liknande sociala institutioner gav
psykoanalysen möjlighet till en rationalism,
som var vida mer inträngande än 1700-talets
och 80-talets, och därför också
omvandlings-kraftigare. Det krav på lättat sexualtabu och
öppnare livsstil, som för Freud framgick som
en konsekvens ur den fördjupade insikten om
neurosernas orsaker, väckte slutligen mäktig
genklang i de litterära kretsarna, och det även
i den del av dem, där man annars ställde sig
helt avvisande mot den freudska rationalismen
som sådan (t. ex. Lawrence).
Men allt detta var inflytande på det så att
Franz Kafka: Slottet. Översättning av Tage Aurell.
Wahlström & Widstrand 1946. 9: 50.
säga substantiella planet. Det vände på
diktningens syftideal och innehåll, men lämnade
dess form oanfäktad. Det formella inflytande,
som psykoanalysen kom att ha, var mycket
mera underordnat. Ja, man kunde kanske säga,
att det visade sig förbluffande litet i
förhållande till möjligheterna. I själva verket vet jag
bara två fenomen, där jag kan tycka mig
urskilja, direkt och klart, ett analysinflytande på
formen. Det ena är imagisterna, som togo fasta
på själva den tekniska analytiska proceduren,
med dess produktion av fria associationer och
"planlösa" bilder, och upphöjde den till
konstnärlig kompositionsprincip. Hos oss blev Artur
Lundkvist denna riktnings profet. Det andra
är Franz Kafka.
Om det är riktigt, som Freud och Jung lärt
oss, att drömmen i symbolisk form uttrycker
drömmarens personlighet, önskningar och
djupaste strävanden, djupare än han själv vet
av — att drömbehovet är identiskt med det
andliga gestaltningsbehovets primitivfaktor och
själva drömarbetet sålunda prototypen för
konstnärligt skapande överhuvudtaget — att
en berättad dröm hämtar sin charm mellan
rysning och vällust och sitt säregna grepp om
lyssnarens känslofantasi från det faktum, att
den förmedlar budskap från omedvetande till
omedvetande, ej blott medvetanden emellan -—
om allt detta är riktigt, då synes ju närmaste
vägen till en diktningens renässans undan intel-
760
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
