Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
den fortlöpande teckningen av Storbritanniens
politik mot Hitler är ytterst givande.
Times var ju det journalistiska
huvudspråkröret för Storbritanniens långt före
Chamberlain inledda "appeasement", och Blædel har
fått tag i verkligt dråpliga yttringar av
Cityorganets iver att redan på ett tidigt stadium
komma Hitler till mötes. Redan 1934—35
uttryckte Times fullkomlig "förståelse" för
Hitler-Tysklands hållning — exempelvis dess
barska reaktion inför de i en brittisk vitbok
gjorda avslöjandena om landets hemliga
upprustning. Blædel anför också talrika engelska
uttalanden av samma tankeriktning, där
förvissningen om Hitlers absoluta ärlighet
understryks. "De som var hans födda och naturliga
motståndare, gick ofta framför honom och
röjde hindren ur vägen för honom", skriver
Blædel med rätta.
Hela förklaringen till att City så länge kunde
förbli så förblindat har kanske dock ännu inte
getts, även om bolsjevikskräcken och omsorgen
om de tyska lånen säger åtskilligt. Och det
bör inte förbises, att arbetarpartiets pacifism
lämnade sitt bidrag genom att avskräcka de
ledande konservativa som såg klart från att
försöka öka upprustningens tempo. Denna
synpunkt har f. ö. ingalunda lämnats åsido av
Blædel. Denne hävdar f. ö. en allmänt kritisk
syn på det demokratiska styrelsesättets
fungerande under mellankrigsperioden: det rådde,
skriver han, en fatal diskrepens mellan de ord
som användes och de realiteter dessa antogs
täcka, och i de demokratiska länderna kom
därför den politiska debatten att få ett drag av
overklighet över sig.
Det är på ett egendomligt sätt gripande att
läsa detta i sin genre betydande arbete, som
Nic. Blædel bland tyska bajonetter skrev ner
och som han nu efter sin död överlämnar åt
oss — liksom för att definitivt övertyga dem
som ännu tvivlar om hur rätt han hade, då han
i sin tidning varnade för Hitler och nazismen.
Åke Thulstrup
Socialistiska idéer
Axel Hägerström: De socialistiska idéernas
historia. Natur och Kultur 1946.
3: 75.
År 1907 höll Hägerström en serie
föreläsningar, som småningom sammanfattades i
"Social teleologi i marxismen", och under de
båda följande åren föreläste han om de
socialistiska idéernas historia. Dessa senare
föreläsningar har nu — efter trettiosju år —
utkommit i en bok, som är omsorgsfullt
redigerad av lärjungen Martin Fries. Arbetet utgör
ett värdefullt tillskott till vår litteratur om
socialismen, och det erbjuder också stort
intresse genom att komplettera bilden av
Hägerström. Den stränge kritikern med det stolta
filosofiska valspråket att metafysiken borde
förstöras, har haft ett mycket stort inflytande
på kulturdebatten inte bara genom sin skärpa
i analysen utan också genom sin mångsidighet.
De stora kunskapsteoretiska uppgörelserna med
Boström och dennes efterföljare och det
mödosamma arbetet att utforma den radikala
värde-och rättsfilosofin isolerade inte Hägerström
från den politiska principdebatten och de
praktiska samhällsproblemen.
Hägerström höll dessa föreläsningar om
socialismens idéutveckling vid en tidpunkt, när
den inhemska debatten om socialismen ännu
rörde upp stormar av lidelser och när
socialdemokratins framtidsväg i reformistisk eller
revolutionär riktning inte var klart utstakad.
Hans framställning är emellertid helt objektiv
och lidelsefri utan att därför bli oengagerad
och ointressant. En del elementärt material har
naturligtvis kommit med och en del
värderingar och analyser verkar numera antingen
konventionella eller också direkt felaktiga. Mest
föråldrat är väl kapitlet om Platon.
Hägerström anser exempelvis att den resignerade
statslära, som Platon lade fram i "Lagarna",
principiellt inte skiljer sig från den
optimistiska konstruktionen i "Staten". Däremot har
Hägerström klar blick för de odemokratiska
tendenserna hos Platon och pekar vidare på
hur urvattnade och likgiltiga de platonska
grundtankarna var, när de på nytt dök upp hos
Hegel och Boström. — Andra avsnitt är så
gott som uteslutande refererande. Detta gäller
exempelvis om framställningen av Rousseaus
teorier, där det inte finns någon kritik av den
skeva tilltro till frihetsmöjligheterna i
naturtillståndet, som var karakteristisk för Rousseau.
De engelska bidragen till den socialistiska
idédebatten har i stort sett negligerats. I det korta
kapitlet om Owen antar Hägerström att
böjelsen för individualism i England kanske har
795
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
