Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
land och målar gamla herresäten. Han gifter
sig med en kvinna som är den perfekta
reklambyrån för honom. Hon vet på pricken hur en
utställning ska ordnas för att bli succé.
Dessutom bedrar hon honom fräckt och medvetet.
Charles blir förälskad i Sebastians syster Julia,
som också är gift. Skilsmässor arrangeras på
två fronter och deras giftermål förbereds, men
i sista vändningen tvekar Julia — hon kan inte
svika Gud, hon vet att hon skulle göra sig själv
och Charles olyckliga för livstid om hon gifte
sig med honom.
Vad Evelyn Waugh velat säga med denna
motsägelsefyllda och hetsiga roman kan
egentligen bara vara en sak: utan Gud är människan
obotligt ensam och olycklig. Det går inte att
bygga upp ett liv utan Gud — "människan
i hennes förhållande till Gud". Något över-
tygande bevis för satsens riktighet är dock
knappast romanen. Den förlorade värld Waugh
begråter är inte värd många mässor; den var
utvecklings- och livsfientlig, ytlig och falsk.
Den dog kanske inte definitivt med Dunkerque,
men den fick en kraftig knuff framåt mot
förgängelsen. Att begråta den på det sätt Evelyn
Waugh gör är ungefär lika klokt som att hurra
för Francos seger. Det är reaktionärt, och vill
man vara reaktionär finns ju ingen bättre
mantel att svepa sig i än katolicismens.
Och ändå är "En förlorad värld" en virtuos
bok. Stilens säkra flykt, den stadiga balansen,
finsliperiet och de tekniska finesserna bär
omisskännligt drag av förnämsta engelska
romankonst. Synd att boken ska vanprydas av
Erie Linklaters tolv sidor långa och
outhärdligt meningslösa företal. Stig Carlson
Två kineser
Lao She: En ricksha i Peking. Översättning
av Einar Thermænius. Ljus
1946. 12:50.
S. I. Hsiung: Himmelens bro. Översättning
av Einar Thermænius. Forum
1946. 12:—.
Om vi endast kunde hämta vår kunskap om
olika folk och länder ur skönlitteraturen, skulle
vi säkert råka ut för ganska besvärliga
missuppfattningar. Vilken socialt ofullständig bild
måste man exempelvis inte få av Sverige,
betraktat enbart genom skönlitteraturen, före
proletärromanens tid? Och hur nyckfullt
begränsad är inte vår egen bild av människor
och kulturer, som inte valt att vara våra
grannar. Först får man i regel stifta bekantskap
med deras lyxartiklar: konungar, gudar och
filosofer. Så småningom får vi mera utförliga
och sanna litterära besked om det vi alltid
vetat men ändå på nytt varje gång
överraskas av — att det överallt finns några som
är mäktiga och många som är maktlösa och
att klyftan mellan dem är större än allting
annat.
Lao Shes roman är ett av dessa
kartläggningsarbeten, som hjälper till att vidga och
korrigera vår kunskap om Kina. Det är ett
annat Kina än Konfutses och den lindade
damfotens. Konfutse nämns verkligen en gång i
romanen, den fattige rickshadragaren har hört
talas om denne helige man, men hans
föreställning om honom är så dunkel att han
måste låta honom förkroppsligas av sin
husbonde och välgörare, den socialistiske läraren
Ts’ao.
På sätt och vis är det naturligtvis en
klassroman, eftersom den handlar om en bestämd
grupp av storstadsproletärer, men knappast
ändå i västerländsk mening. Dessa
ricksha-dragare saknar en positiv klasskänsla,
avståndet mellan deras önskningar och deras
möjligheter är så gigantiskt att det kan
övervinnas endast av opiumpipan. Endast i
förbigående antyds förekomsten av organiserade
revolutionära krafter, liksom overkliga
gatu-inslag. De fattiga på gatan bär standaren för
pengarnas och inte för textens skull, de kan ju
för resten inte läsa.
Huvudperson i berättelsen är Glada Pojken,
en ung man som kommer till Peking för att
förtjäna sitt uppehälle som rickshadragare.
Hela hans strävan går ut på att kunna köpa en
egen vagn, bli egen företagare och därigenom
åtminstone få sig tillförsäkrad tre mål mat om
dagen. Till och med en så anspråkslös begäran
är för stor. Samhällets allmänna likgiltighet,
understödd av den inte mindre effektiva
slumpen och medvetet onda människor, ser till att
hans träd inte ens får nå denna den lägsta av
799
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
