Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECExNSIONER
diktare, knappast heller någon av de banbrytare
som skall leva genom tiderna, men ingen torde
kunna förneka det personliga nödtvånget i hans
skapelser. Såväl den sköna lyriken som
romanerna är lösningsförsök och besvärjande av
lidandets makter, kort sagt gestaltningar
framdrivna ur en och samma produktiva konflikt:
O zitternd gespannter Bogen,
Wenn der Sehnsucht rasender Faust
Beide Pole des Lebens
Zueinander zu biegen verlangt!
Oft noch und oftmals wieder
Wirst du mich jagen von Tod zu Geburt
Der Gestaltungen schmerzvolle Bahn,
Der Gestaltungen herrliche Bahn.
Den indiska romanen berättar i rytmiskt
klingande takter om Siddhartha, den
oförliknelige brahmansonen, om de dödar han dog, de
födelser som han uppstod genom på vägen till
salighet eller fulländning, allt detta som
innefattas i "Om", den heliga formeln. Först sliter
han bandet med fadern, den vise brahmanen,
som grymt fastnaglar honom i samma ställning
med korslagda armar natten lång, men till sist
släpper honom. Hos samanernas
självplågar-släkt lär sig Siddhartha tre ting: att tänka, att
fasta, att vänta. Äntligen känner han
fadersmakten inom sig bruten. Men ännu är han inte
mogen för den upphöjdes lära, som för övrigt
inte är någon lära utan en själsförfattning, och
Siddhartha hör till de självständiga som måste
söka vägen dit på egen hand. Han lär känna
sinnevärlden, målad i ett jublande kapitel: han
gör det främst genom kurtisanen Kamala, en
androgyn kvinnogestalt, med en kropp "smidig
som en jaguars och böjlig som en båge" och
med en själ lika överlägsen och ensam som
brahmansonens. Siddhartha lär sig
"barnmänniskornas" konster, medan han bevarar ett
kyligt förakt för dem i sitt hjärta. Allt vill han
inhämta av dem utom deras enda övertag:
omedelbarheten i nöd och lust. Bittert äckel får
honom till sist helt i sitt våld, han går till
floden för att dränka sig, men floden föder
honom på nytt, lär honom lyssnandets, det
vidöppna förståendets konst. Siddhartha blir
färj-karl och lever i skogen tillsammans med den
fromme gamle Vasuveda, lyssnaren. Men ännu
en födelses kval måste utstås — till kunskap
om människans lidande och den blodiga
människodöden. Den kunskapen bibringas honom
HERMANN HESSE
genom hans son med Kamala: denne blir lika
hård mot honom som han själv var mot sin
fader brahmanen. Nu åldras Siddhartha i
skogen. Han når fram till en allt omfattande
kärlek som enar alla motsatser; den är i själva
verket det för alla religioner innerst
gemensamma. Den är "Om", fulländningen, en
kunskap som icke kan meddelas eller utsägas i ord,
endast erfaras.
Primitiv, arkaisk rysning skänker inte Hesses
indiska legend. Sådant får uppsökas i
originalen. "Siddhartha" är modern till sin anda.
Icke förty utstrålar från många sidor, särskilt
de sista, mild skönhet och hög extas. Den som
är yogi i sitt tysta hjärta skall fatta orden,
andra inte:
Om är bågen, själen är pilen,
brahman är pilens mål,
på vilket oawänt skall siktas.
Margit Abenius
883
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
