Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Stina Aronson: Den röda gåvan. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN RÖDA GÅVAN
lappjäntorna. Den lilla var skygg och ovan vid
ordningen i det stora huset och människornas
främmande tal. När systern hade lämnat salen
vågade hon inte ligga kvar i sin säng. Det
klack till i bröstet som när man tappar
tömmen i ett stup. Hon rusade upp och började
springa över golvet oklädd som hon var. Håret
hängde halvlångt kring hennes axlar, det
fladdrade inte mjukt som flickhår utan spretade
i nacken som en barhuvad gosses. Hon hade
små tjocka örsnibbar med hål i. Hakan höll
hon framsträckt medan hon sprang. Den var
bara en liten spetsig udd inte större än en
tungspets.
Hon hann snart ifatt sin syster. Hon fick
tag i en snibb av den röda filten och kröp
vigt in under den. Rörelsen var densamma som
om hon lyft på fliken framför kåtadörren och
glidit in i det varma vistet innanför.
I nästa ögonblick dök hennes ansikte upp
intill den äldre systerns. Nu var det förvandlat,
mjuknat som ett smekt barns. Hon hade
återfunnit sin stam, som hon förlorat känningen
med, ängslan att bli kvarlämnad var borta.
Den lilla hakan strök sig vänslande mot filten.
Hon smög sin arm om systerns skuldra.
Ingendera sade något. Men inom sig hörde den
yngsta flickan sin egen röst liksom sjunga och
jojka.
Systrarna liknade varandra som bär. Ibba var
en hårsmån kortare. Men de liknade varandra
så mycket att man roade sig med att försöka
skilja dem. Deras ansikten var som ett slags
oklädda stommar. Hyn bronsgul. Den fick en
rosig anstrykning som den inte ägde i sig själv
av återskenet från den röda filten. Ljuset från
lamporna blänkte hårt och svartpolerat i deras
hår. Deras min var inte leende men tillfreds.
Även den var gemensam liksom dragens likhet.
De var vackra tillsammans genom sin
oskiljaktighet. Men var för sig var de osköna
samekvinnor, sjukdomsmärkta i ungdomen,
skyndande på heta fötter genom den nakna korri-
doren. För dem var den riskabel som en
asfaltgata. Längre fram till höger ledde en
svängdörr in till tvättrummen och toaletterna, och
genom den försvann de. Ett par andra kvinnor
uppehöll sig redan där inne. De log och nickade
åt Maria och Ibba. Men ingen yttrade något,
ty vardera parten hade sitt tungomål, som de
skämdes att tala i den andras närvaro. Det
fanns en osynlig mur mellan dem. De hade inte
varandras namn flytande i blodet på samma
sätt som rasfränder. Sen sköt de vithyllta upp
dörren utan att röra vid handtaget och gick
sin väg.
Klockan nio kom sköterskan in på salen
och sade godnatt. Därpå släckte hon ljuset och
lät endast en liten röd lampa ovanför dörren
brinna. Den sken milt och tröstande på
nykomlingarna, som inte fick somna för sina tankar.
Ibland knäppte den till som en fjäder.
När sköterskan gått sin väg vände sig
systrarna på sida med ansiktena mot varandra.
De brukade prata en liten stund om de sina,
kanske för att det brunröda mörkret kring
sängarna påminde dem om dunklet hemma
i kåtan. Maria viskade:
— I år får Pavva följa med far till
renskilj-ningen.
Den lilla systern slet i lakanet, som var
i vägen. Hon svarade en smula avundsjukt:
— Vi har ju ingen mer bror än Pavva. Far
har redan givit honom tjugu egna renar.
När de slutat diskutera sin bror Pavva
berättade de minnen om fadern. Han var en
mycket vidskeplig man. Medan köttet ännu
kokade och knappast var mer än halvkokt gick
han fram och fiskade i kitteln efter renklövar,
som han gnagde på med sina tvära små tänder.
Detta är en trolldomsmetod ifall en lapp vill få
hjorden att följa troget. De talade även om
modern, som var enögd sen tiden strax efter
sitt bröllop. En slana hade träffat henne i ögat
vid höstflyttningen, som det sades. Med åren
hade hon blivit en högmodig kvinna, dels för
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
