Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Gustaf Hellström: Alfred Nobel. Direktörstal vid Svenska Akademiens högtidssammankomst den 20 december 1946
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALFRED NOBEL
vecka efter vecka." Men det var nog inte bara
den tunga svenska dieten som bar honom emot
utan också de tunga svenska
umgängesformerna. Han hade erhållit en kosmopolitisk
uppfostran och utbildning. Redan vid sexton
års ålder hade han av sin fader sänts på en
tvåårig studieresa, som förde honom bland
annat till Tyskland, Frankrike, England och
Förenta staterna. Han kom tidigt i beröring
med rysk ursprunglighet, tysk gemytlighet,
fransk spiritualitet, engelsk humor och
amerikansk hjärtlighet. Han kom snart att
behärska ryska, franska, engelska och italienska
med en fulländning som ytterst få utlänningar
når. Den första dikten av hans hand — en
av de få som finns bevarade — en längre
poetisk epistel av stort självbiografiskt
intresse, var avfattad på hans älsklingsskalds,
Shelleys, språk och röjer, utöver en
oförneklig poetisk begåvning, framför allt ett
herravälde över språkmedlen som skulle ha
förbluffat även hos en jämnårig inföding. De
av hans brev, som avfattats på franska, vittnar
i sin ordning om en inlevelse i fransk esprit
som för tanken till Gustav III:s era. Han
skiftade ofta uppehållsort. Han har en gång
skämtsamt beskrivits som Europas
förmögnaste Iösdrivare. Under åtskilliga år befann
han sig oftast på resor. Tiden dessemellan
tillbragte han i sina laboratorier och fabriker
först utanför Hamburg, senare i Paris och
slutligen i San Remo. Sitt svenska medborgarskap
hade han emellertid alltid behållit. Allteftersom
åren gick, tycks också banden med
fäderneslandet ha stärkts. Denna känsloutveckling är
ju inte någon ovanlig företeelse. Den kan med
fördel studeras hos Strindberg, Heidenstam
och Ola Hansson. Alfred Nobels längtan stod
inte som Heidenstams till marken och stenarna,
där han lekt som barn, inte som Strindbergs
till skärgården eller som Ola Hanssons till
hemmabyn. Alfred Nobels barndom hade varit
märkt av sjukdom, och någon längtan till
stenarna på gården till det hus vid
Norrtullsgatan, där han föddes, hade han säkert inte.
Men hemma i sin våning i Stockholm satt hans
mor. Han besökte henne årligen, och få mödrar
har ägt en mera ömt älskande och omtänksam
son än hon. Det är emellertid tvivelaktigt, om
denna kärlek i nämnvärd grad inverkade på
hans beslut att göra svenska institutioner till
verkställare av huvudparten av hans
testamente. De avgörande skälen ansåg han i varje
fall vara andra: han sade sig "i Sverige ha
påträffat det största antalet ärliga människor
och förutsatte följaktligen att hans yttersta vilja
skulle här i Sverige iakttagas med större
redbarhet än annorstädes".
Det fanns emellertid särskilt en klass
människor för vilken hans bortgång kändes som
en mycket stor förlust. Han var inte endast en
av Europas förmögnaste Iösdrivare; det skulle
med ännu större rätt kunna sägas om honom
att han blev en av dess mest kända filantroper.
Vädjandet till hans givmildhet tog med åren
oerhörda proportioner. Tio år före sin död skrev
han till en intim vän: "Oaktat mina inkomster
äro högst betydliga, har jag de senaste två åren
måst tillsätta en miljon francs av kapitalet.
Sådant system kan visserligen bedrivas till en
tid, men det går ej i längden." I ett brev från
1892 skriver han till samme vän: "Ingen dag
förgår utan att jag får minst två dussin
ansökningar (om bistånd) på kollektivt minst tjugo
tusen kronor. Det gör per år minst sju miljoner
kronor. Till och med Jay Gould, Vanderbilt
och Rothschild skulle tröttna på sådant." I
likhet med så många andra välgörare fick han
också med åren en allt rikare erfarenhet av
människors mindre sympatiska sidor.
Hjälpsamheten tycks hos honom ha varit ett
släktdrag. Hans mor, som inte minst tack vare
honom blivit en efter svenska förhållanden
mycket förmögen dam, var känd i Stockholm
för sin välgörenhet. Bröderna Nobels stora
företag i Ryssland betraktades på sin tid som
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
