Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Edmund Wilson: Mannen som jagade bitsköldpaddor. Novell. Översättning av Thorsten Jonsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EDMUND WILSON
— Han skapade dysköldpaddorna först,
svarade jag. Reptilerna kom före fåglarna. Och de
överlever tack vare den livskraft Gud har
förlänat dem. Det finns inga papper på att Gud
har ingripit i några djuriska mellanhavanden
på ett plan som ligger under människans.
— Men om det onda får triumfera där, då
kan det triumfera överallt, och vi måste
bekämpa det med alla vapen som står till vårt
förfogande!
— Det är den manikeiska irrläran,
förklarade jag. Det är ett misstag att utgå ifrån att
Djävulen åtnjuter samma ställning som Gud
och att världens öde är tvivel underkastat.
— Den saken är jag inte så säker på ibland,
sa Stryker, och jag lade märke till att hans små
klara ögon tycktes på ett egendomligt sätt
fördunklas som om han vände sig inåt för att
konsultera någon privat farhåga. Hur kan vi veta
att Gud inte börjar bli gammal? frågade han.
Hur vet vi att en del av hans lägsta skapelser
inte börjar få övertaget och göra rent hus bland
de högre?
Han beslöt att ge sköldpaddorna gift, och
han började repetera, förklarade han, sina
gamla kemikunskaper. Resultatet blev
emellertid alltför gediget ödeläggande. Kemikalierna
som han hällde i vattnet tog död inte bara på
sköldpaddorna utan också på allt annat djurliv
och det mesta av vegetationen i dammen. När
hans kemiska analys visade att vattnet inte
längre var giftigt, flyttade han dit änderna
igen, men de hittade så lite att äta att de snart
gav sig i väg och alldeles upphörde att besöka
dammen. Under tiden hade en del nya änder
som sökt sig dit blivit förgiftade av vattnet och
dött. En dag, när Asa M. Stryker promenerade
omkring på sina ägor, påträffade han en
kvinnlig bitsköldpadda som oblygt kröp i väg i
riktning mot dammen. Uppenbarligen hade hon
just varit och lagt ägg. Han hade låtit ingärda
hela tomten med ett tätmaskigt nätstängsel som
gick en halv meter ner i marken (jag hade
frågat varför han inte inhägnade dammen
i stället för hela området, och han hade
förklarat att han i så fall inte längre skulle kunna
sitta på verandan och ha utsikt över dammen);
men sköldpaddorna måtte ha kommit in genom
grinden när den råkade stå öppen, eller också
höll de sig gömda innanför hela tiden. Stryker
var blygrå i synen av dysterhet, och folk
började bli lite rädda för honom; de trodde att
han var på väg att bli rubbad.
II
Samma eftermiddag gick Stryker och
hälsade på en person som hette Clarence Latouche
och som hade ett ställe strax bakom hans.
Latouche var från New Orleans och arbetade
i reklambranschen. När Asa Stryker kom, var
han i färd med att inmundiga en viskygrogg,
otvivelaktigt inte den första; och han försökte
förmå Stryker att ta en grogg i hopp om att
detta skulle lätta spänningen inom honom.
— Tack, jag nyttjar ingenting, sa Stryker
och började utlägga det teologiska
resonemanget om änderna och bitsköldpaddorna.
Medan Stryker talade lät Latouche blicken
ett ögonblick snudda vid stärkkragen och den
stora sidenkravatten, som grannen alltid gick
klädd i på landet och som hos honom
uppenbarligen var förbundna med föreställningar,
förvärvade under ett provinsiellt förgånget, om
hur en "välsituerad herre" borde klä sig. Det
föreföll honom ganska opassande av en person
som Stryker att oroas av sådana förtvivlade
moraliska anfäktelser.
— Ja, men om den gode Guden, menade
han på sitt lättvindiga sätt när han hade hört
på några minuter, inte kan sköta universum,
där han ju räknas som den främste
auktoriteten, på ett sånt sätt att ondskans krafter
avväpnas, då begriper jag inte hur vi stackars
dödliga i vår svaghet ska lyckas bättre med
våra tunnland i Hecate county, där vi lever
på den övriga skapelsens nåd och onåd.
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
