Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Alfred Kazin: Brev från Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALFRED KAZIN
BREV FRÅN AMERIKA
Nu råder det litterära överflödets årstid.
Böckerna kommer så snabbt ur pressarna att
det är svårt t. o. m. för de härdade
dagsrecensenterna att hålla jämna steg med dem.
Förlagsreklamen skjuter raketer åt alla håll,
redaktörer och kritiker lever som i en virvelvind av
trycksvärta. Amerikanens talang för
fabriksmässig framställning är lika framträdande när
det gäller böcker som i fråga om vanliga
konsumtionsartiklar, och jag skall inte försöka
mig på någon katalogisering. Det ginge över
min förmåga och vid sidan av mina intressen,
och det vore avgjort onödigt. Det behövs
nämligen inte mycken forskning för att fastslå att vi
nått ett dödläge, dominerat av förfinad
medelmåttighet, och att de böcker, som på ett eller
annat sätt är originella eller särpräglade kan
räknas på ena handens fingrar.
Två romaner höjer sig över de övriga —
Robert Penn Warrens "All The King’s Men"
och Isabel Boltons "Do I Wake Or Sleep?".
Robert Penn Warren är en originell
syd-statsbo, som blivit ännu mer känd genom sin
lyrik och sin essayistik än genom sina romaner.
När jag skriver dessa inledande rader om
honom kommer jag att tänka på hur föga han
motsvarar den kultiverade européns
uppfattning av en modern amerikansk författare och
i vilken hög grad han trots detta bekräftar och
fördjupar riktigheten hos denna uppfattning.
Warren är nämligen inte liberal och inte heller
journalist, och han besitter en ytterst
sammansatt litterär begåvning, präglad av skärpa och
lärdom, som synnerligen energiskt och
medvetet arbetar tvärtemot de flesta förhärskande
strömningarna inom amerikansk politik,
litteratur och undervisning. Den viktigaste
upplysning man kan meddela om honom är att han
liksom så många andra av våra bästa
sydstatsförfattare betraktar sig själv som
förespråkare för en livssyn, för en human anda, som
dog ut efter inbördeskriget — som flykting
i ett land behärskat av nordstaternas
kapitalistkultur. Den främsta lydnadsplikt hans
begåvning underkastat sig gäller en speciell religiös
och social ortodoxi, som den amerikanska
livsstilens juggernaut till stor del utplånat.
Warrens första bok var karakteristiskt nog
ett angrepp mot antislavrörelsens hjälte, John
Brown, som före inbördeskriget hängdes
emedan han lett ett uppror av sydstatsslavar. Hans
böcker utgör en serie försök att bestämma den
ställning sydstaternas intellektuella intar i en
värld, som behärskas av vad en person i "All
The King’s Men" kallar "den stora spasmen"-—
den naturalistisk-optimistiska tron att
människan är en maskin, som kan bli fri och
lycklig bara man tillfredsställer hennes behov. Som
kritiker har Warren spelat en ledande roll inom
den riktning, som återupplivat den stränga
detaljanalysen av enskilda dikter. Hans egen
lyrik domineras av ett djärvt, experimentellt
utfört försvar för ett tragiskt ideal. Med sina
utomordentliga retoriska resurser, sin energi
och med en lätthet i stilen, som ibland kan
tyckas lika bekymmerslös som Thomas Wolfes,
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
