Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
rensen inte längre fri, och statsförlagets
eventuella blomstring saknar varje relevans när det
gäller att jämföra hur de privata förlagen
utger, prissätter och sprider sina böcker. Ett
statsunderstött förlag kan självfallet utge en
mängd nyttig facklitteratur som de privata
förlagen inte har råd med och till låga priser
presenta svenska folket därmed. Men i så fall
blir konkurrensen först fri när de enskilda
förlagen också kan gå till staten och begära
understöd för utgivning av liknande böcker.
Vad sedan angår frågan att begära statlig
insyn i hur förlagen sköter sin utgivning och
sin ekonomi, så vore visserligen en dylik
åtgärd en anmärkningsvärd diskriminering av
en viss grupp av affärsidkare som näppeligen
är förenlig med en demokratisk ordning, men
jag tror att förläggarna med lugn kunde motse
en sådan undersökning. Det existerar ju redan
för övrigt priskontroll här i landet, och denna
sysslar även med böcker. Skulle den statliga
kontrollkommissionen begära att få sätta sig
till doms även över förläggarnas
utgivningspolitik och litterära omdöme så torde
förläggaren ha rätt att bestämt säga ifrån att detta
sköter jag själv så länge jag alltjämt åtnjuter
rättigheter som fri medborgare. Det räcker
fullständigt med att redovisa den saken inför
kritiken och den fria opinionsbildningen.
Motionärerna antyder att förläggarna utgör
ett skrå med starka tendenser till
koncernbildningar och att denna sammanhållning går ut
på att hålla det nuvarande förmenta
profitsystemet vid makt. Sedd inifrån förlagshåll blir
bilden en annan. Konkurrensen mellan svenska
förlag är i stort sett reglerad av god
affärs-kutym, men den är knivskarp och den har på
senare år ökat i styrka genom tillkomsten av
nya förlag. Om det bara berodde på slentrian
och bornerad konservatism hos de existerande
förlagen att bokspridningen i landet inte nått
den ur folkbildningssynpunkt önskvärda
bredden, varför har då inte något nytt, privat för-
lag utnyttjat detta föråldrade vanetänkande för
en affärsrörelse i stor skala? Skulle det statliga
initiativet a priori ha förutsättningar att lyckas
bättre än det privata? Svaret är helt enkelt att
det inte är så lätt som man föreställer sig att
driva bokförlag under rådande förhållanden
och att förtjänstmöjligheterna inte är så stora
som de radikala reformivrarna inbillar sig.
Men vad man med särskild skärpa vill vända
sig mot i motionen är några direkt vanställande
uttalanden om de nuvarande urvalsprinciperna
för skönlitteratur inom de privata bokförlagen.
Undertecknad har i det sammanhanget rönt
äran att bli citerad, men citerad som fan citerar
bibeln. "En frispråkig representant för vårt
största förlagshus" (formuleringen i och för sig
ett dyrbart uttryck för statligt tänkande) har
sagt, heter det, att författarna "i allmänhet har
det sämre ju bättre författare de är, ju
fullständigare och självständigare de fyller sitt kall".
Ja, det sa jag apropå diskussionen om
för-fattarhonoraren ("Kommentarer", november
1946), och det torde nog bli sant även efter
inrättandet av ett statsförlag. En författare som
skriver sparsamt och som är före sin tid eller
svårtillgänglig i största allmänhet kan aldrig
förtjäna tillräckligt på sina böcker, var de än
utkommer, för att leva ett sorgfritt liv. Han
blir beroende av sin förläggares välvilja och
av understöd, men det är inte säkert att han
vill ha för mycket av någondera, eftersom han
föredrar att inte stå i obligation vare sig till
enskilda eller till det allmänna. Stora andar är
stolta andar och har en benägenhet att slinka
igenom välgörenhetens maskor. Mitt yttrande,
som i sitt sammanhang inte kan missförstås,
begagnar nu motionärerna som ett gefundenes
tillhygge mot förläggarna, vilka vid sin
manuskriptbedömning påstås följa principen att
endast utge vad som kan antas bli ekonomiskt
inbringande. Nationen skall skakas med
anblicken av en rad originella och exklusiva
författare, genier och banbrytare, vilkas opus
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
