Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
Man grubblar
över vad som ligger bakom meddelandet att
myndigheterna i Helsingfors skulle ha
bannlyst "Fältskärns berättelser" och några andra
böcker från folkskolornas och andra
inrättningars bibliotek. Att döma av titlarna på de
övriga böckerna är det skildringar i patriotisk
anda av krigiska bedrifter som på detta sätt
skulle ha brännmärkts. Alldeles bortsett från
att det förefaller absurt att avfärda den bästa
historiska ungdomsromanen på svenskt språk
som blott och bart ett stycke militaristisk
propaganda så måste åtgärden, om den kommit
eller kommer till stånd, inge de allvarligaste
betänkligheter som symtom på åsiktsförtryck.
Börjar man rensa i biblioteken och utfärda
förbud på misshaglig lektyr så är man redan
ute på den väg som leder till bokbålet. Man får
hoppas att det här bara gällt en klumpigt
genomförd inventering av de rena barnbiblioteken.
Man gläds
över att en svensk konstnär och en av de mest
betydande, Sven Erixson, hittat vägen till
London, som annars brukar ligga vid sidan om
våra konstnärers utlandsrutter. Han är visst
för övrigt inte ensam om att nyss ha varit där,
man såg en notis om att även några andra
svenska konstnärer, Tor Hörlin, Mollie
Faust-man och Stellan Mörner, beredde sig att göra
en tripp till England. X’et uttalade sig vid
hemkomsten entusiastiskt över London som
måleriskt motiv, och han hade gjort två stora
upptäckter i engelskt måleri, Turner och William
Blake, vilka tydligen var alldeles nya
bekantskaper för honom. Det är egentligen rätt
sensationellt att en svensk målarprofessor skall
behöva resa till London för att få höra talas
om Blake, vilken engelsmännen sätter lika högt
som vi Josephson och Hill, men det belyser
hur snålt intresset för engelsk konst varit här
i landet. Det hade varit roligt få höra om
Erixson också såg något av den moderna engelska
konsten, som är praktiskt taget okänd i Sverige,
trots att den i sådana som Graham Sutherland,
Henry Moore, Frances Hodgkins, Matthew
Smith, John Piper, Paul Nash och många flera
har företrädare som väl tål att jämföras med
de efter Matisse och Picasso framträdande
fransmännen. I svenskt konstliv och på svensk
konstmarknad kommer ljuset nu som alltid
från Paris. Det vore dumt att bestrida att Paris
varit och väl kommer att förbli den stora
inspirationskällan, men det skulle inte skada
om då och då även något annat
utomskandi-naviskt land fick komma till tals. Engelsk
lyrik, engelsk musik, engelsk balett, engelsk
teater, engelsk film intar en ledande ställning
i världen just nu — det förefaller då inte
alldeles otroligt att även konsten har åtskilligt
att bj uda på. Georg Svensson
102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
