Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Tora Dahl: Att Signe var sådan... Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATT SIGNE VAR SÅDAN.
—• Flickan lova att hon skulle skicka ett
fotografi av sig själv när hon kom hem, men
jag har inte hört något alls av henne, det var
dan efter begravningen hon reste. Jag hoppas
hon inte har glömt det. Det var en rar flicka,
hon hade sånt snällt sätt. Den här spegeln
fick jag också av henne. Hon ville inte ha den,
för hon ville inte bli påmind.
Det var en toalettspegel i mahognyram,
som stod på byrån snett emot schäslongen
och ganska nära fönstret. Ljuset föll på från
vänster, det var en bra plats för en spegel.
— Det är fint glas i den, sa fröken
Lundgren och gick fram till byrån.
Jag reste mig också, men satte mig igen.
Jag var rädd för spegeln. Jag kände som om
den dödas bild fanns kvar där inne. Hon hade
stått där och betraktat sig själv, mött sin egen
blick. Ingen mer än hon själv hade sett det
där ansiktet.
Fröken Lundgren svängde spegeln på
gångjärnen och synade den, fick den att svänga
över i horisontalläge. Jag tyckte att den blev
till en brunn, en brunn utan botten, och djupt
där nere fanns ett ansikte som ingen hade
sett.
— Det är en fin spegel, sa fröken Lundgren,
fin ram och bra glas. Hon svängde den rätt
igen och log mot sin egen bild i spegeln, samma
godmodiga leende som hon log mot hela
världen. Överkastet och mattan är också bra. Jag
är glad att jag fick det där. Det pryder opp
i rummet.
Hon såg sig belåtet omkring.
2 BLM 1947 11
113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
