Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Rabbe Enckell: Konsten att misslyckas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTEN ATT MISSLYCKAS
De stora vägvisarna var en gång
förbisedda, misslyckade existenser. Efterklokheten
får oss så lätt att glömma den atmosfär av
ignorans, som omgav dem och som på ett
avgörande sätt måste ha påverkat deras
livsuppfattning. Hur var det med Cézannes? Hur
med van Gogh? Mången framgångsjägare
på konstens bana skulle helt sonika kasta om
och bli provryttare, om han fyra eller fem år
finge stå ut med den smälek dessa två fick
utstå under årtionden.
De utgick från misslyckandet som
startpunkt, det starka misslyckandet, som gjort sig
oberoende av det föraktliga: kvaliteten hos
framgången i denna världen.
Att inte låta sig överraskas av
misslyckandet, utan tvärtom göra sig beredd att möta
det — det är att stå väl rustad i livet.
Att frivilligt öka sannolikheterna för
misslyckande är att spänna bågen högt — högre.
En ständig, moderat depression tillhör den
bästa produktiviteten. Att vilja fly undan den,
är att fly undan sitt ansvar.
Det finns i fåfängan att utmärka sig och
vinna bifall en mycket fatal svaghet i själv-
tilltron. Man behöver bifallet som stöd för
sin inre osäkerhet, man måste söva denna
i ångorna av beundran. Vaknar
osäkerhetskänslan ur sin dvala, plågar den en med
undfallenhet, tvivel och denna beskedlighet, som
konkurrenterna genast begagnar sig av för att
tysta ner ens röst och höja sin egen.
När vi misstror oss själva, söker vi hjälpa
opp saken med att fiska efter "tro" hos andra.
Först då man stadigt lärt sig konsten att
misstro sig själv och gått in för det
misslyckande, som förefaller en naturligt i
förhållande till ambitionerna, först då har man
skakat av sig den falska lusten att lyckas och
därmed beroendet av andras omdöme.
Genom misslyckandet håller man sig ren,
ställer sig utanför konkurrensen, vilket är
nödvändigt för att kunna bevara äktheten.
Genom att underkasta sig misslyckandet
kan man nå den oskattbara fördelen av att
vistas i förnämligt sällskap; man kanske rentav
tangerar hemligheten i den suggestion, som
utgår från det väsentliga i liv och konst.
Har man lärt sig konsten att misslyckas
rätt, öppnar sig en himmel ovan ens huvud.
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
