Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Eudora Welty: Den stora noten. Novell. Översättning av Sven Barthel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN STORA NOTEN
— Där ligger Dover, sa Virgil. Vi är framme
nu. Du har skurit dej i foten på en vass sten,
William Wallace.
Det hade regnat i Dover och staden såg på
något sätt ny ut. Eftermiddagshettan flöt
böljande ner från vattencisternen, Tade sig som
ett glänsande moskitnät över staden. Framme
vid stora torget var gatan stenlagd och
asfalt-lappad, och den tycktes nybelagd med
Coca-Cola-kapsyler. Några vagnar och kärror stod
hopade mitt i gatan som ett glittrande pussel.
Det fanns knappast någonting kvar av de gamla
cirkusaffischerna på specerihandelns vägg, bara
några trasor med snötindrande fläckar av vita
hästar. Man kunde nästan se hur
convolvulus-rankorna satte i gång med att växa ut över
hustaken och slingra sig kring rälsen på
järnvägsbanken, där skimrande blåskrikor
hoppade omkring, och såpbärsträden hängde sina
tunga, paraplyformade kronor över hela staden
och droppade sina första bär över plåttaken.
Fiskarna vandrade genom staden, var och
en med sina fiskar uppträdda på ett snöre. De
gick till stadens pump och där låg Hazels mors
hus, men ännu syntes inte en skymt av henne.
Alla drack av vattnet, och fortfarande syntes
inte en själ ute på gatorna. Till och med
bänken utanför specerihandeln stod tom.
Men på något sätt måtte folk ha fått klart
för sig att någonting stod på, för den ene
efter den andre började titta ut från
specerihandeln och postkontoret. Alla hundarna
vaknade upp och kom rusande och skällande, när
de plötsligt blev varse en så stor hop karlar
och pojkar med en så stor fångst. Det
flammade till när blåskrikorna fladdrade upp från
järnvägsbanken, skriande kretsade över staden
och pilade fram genom sina tunnlar i
såpbärs-trädens lövverk. Inne på kaféet klingade en
femcent ner i musikautomaten och en schlager
började tona. Hela staden Dover i sin dräkt
av trä och plåt började pulsera som ett
gammalt, trött hjärta, när fiskarna vandrade runt
och på nytt kom tågande framåt gatan, bärande
sina fiskar, så genomdränkta, utpumpade och
nersmorda att ingen kunde undgå att beundra
dem.
William Wallace vandrade genom staden
som om han varken såg eller hörde. Men
sin stora fiskknippa höll han högt så att den
kunde ses av alla. Därnäst kom Virgil, exakt
imiterande honom, och sedan de stillsamma
Doyles, kringsvärmade av Malones, som höll
upp sin alligator till påseende och till och med
kastade upp den i luften som en far bollar
med sitt barn. Bakom dem kom Doc
promenerande, myndigt pekande på de framförgående
och fortfarande med Sam och Robbie Bell
sjungande och trallande i sitt kölvatten. Fram
och åter och hit och dit genom hela den lilla
processionen kilade Grady och Brucie. Grady
linkade spänstigt fram med nerböjt huvud och
styv som en käpp i nacken; det gav honom ett
vresigt och otillgängligt utseende. Han viskade
för sig själv:
— Vagel, vagel, ett, tu, tre, fly till den jag
först får se!
Han gick med hopdragna axlar och höll
stadigt ögonen på sin lille bror, vaksamt och
samtidigt stolt, som om han höll en flyende
skalbagge i ett snöre. Brucie for omkring med
ett surrande läte, kilade hit och dit, plågad och
förtjust, snodde runt, runt William Wallace,
pekande på hans fiskar. Förtjusningen
framkallade några rynkor mellan hans ljusa
ögonbryn som spåret av en fågels fot, och han rörde
sig i något okänt glädjens kungarike.
— Har ni nånsin sett så mycket fisk? sa
folket i Dover.
— Hur mycket vill ni ha för fisken?
— Vill ni sälja fisken?
— Det är väl all fisk i hela Pearl River?
— Hur mycket ska ni ha för alltihopa?
— Tre dollar, sa William Wallace plötsligt.
Malones trängdes omkring honom och skrek
i mun på varandra, men det var för sent.
211
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
