- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVI. 1947 /
240

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Artur Lundkvist: Strindbergs brev

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ARTUR LUNDKVIST

STRINDBERGS BREV

Finns det fortfarande författare som skriver
brev i större utsträckning? Har inte
brevskrivandet överhuvud avtagit alltmer? Och vad
kan i så fall denna ovilja mot att skriva brev
bero på? Är det psykologins utbredning som
gjort oss misstänksamma mot att på detta
personliga sätt anförtro oss åt papperet? Eller
ligger orsaken djupare, någonstans i vår
inställning till oss själva? Brev skrivs ju
ständigt från en viss personlig utgångspunkt, men
denna förnims väl numera, åtminstone för de
mera medvetna, knappast som självklar eller
given på förhand. Man har alltså att välja en
inställning till sig själv bland många möjliga,
ett val som bestäms av en rad komplicerade,
delvis omedvetna orsaker, däribland det
tillfälliga stämningsläget, verkliga eller inbillade
lämplighetshänsyn (särskilt med tanke på
adressaten). Den valda inställningen får
oundvikligen en prägel av attityd: i stället för att
vara sig själv representerar man sig själv. Och
denna representation förnimmer man gärna
som otillfredsställande eller missvisande, finner
att man dramatiserat eller bagatelliserat sig
själv, att man biktat sig alltför patetiskt (falsk
förtrolighet) eller spelat nonchalant överlägsen
mot sig själv och andra (hurtfrisk stil). Idealet
vore väl att försöka se sig själv utifrån, att
behandla sig själv som en tredje person så
objektivt som möjligt. Men då skulle man
närma sig den inställning från vilken man

August Strindberg: Från Fjärdingen till Blå Tornet.

Ett brevurval 1870—1912, sammanställt av Torsten

Eklund. Bonniers 1947. 16: —.

skriver litteratur och det skulle strängt taget
inte längre vara brev.

Betänkligheter av denna art besvärade av
allt att döma inte Strindberg som brevskrivare.
Redan i sin diktning var han ju ovanligt
mycket av brevskrivare (en psykologisk och
konstnärlig svaghet som naturligtvis inte
saknar sin styrka). Han dramatiserade sig själv
med mycken intensitet, levde ut en sida hos sig
själv åt gången med våldsamt temperament
och bekymrade sig föga om dessa olika sidors
inbördes överensstämmelse eller balans.
Strindberg verkar i det fallet förvånande litet
medveten. Hans brev är också starkt växlande till
sin attityd, ögonblicksfärgade,
urladdnings-artade. De är oftast flyktigare än man skulle
väntat och kan i det fallet inte mäta sig med
sådana fördjupat innehållsrika brev som Rilkes,
Lawrences eller van Goghs. Man kan heller
inte annat än fråga sig hur pass sanna
Strindbergs brev i djupare mening är. Även som
uttryck för tillfälliga känslor förefaller de gärna
alltför ensidigt överdrivna, ofullständiga, en
rad överdramatiserade attityder. Ändå bildar
de tillsammans ett snurrande spektrum, i vilket
bilden av orosanden Strindberg med all
tydlighet framträder. Delvis är det deras speciella
art av omedvetenhet som gör dem gripande,
ger dem ett drag av blind kamp och famlande
hjälplöshet mitt i alla de yviga utbrotten.

Det urval av Strindbergsbrev som nu
utgivits av Torsten Eklund omfattar ett par
hundra av omkring 6 000 kända (en
fullständig upplaga av dessa brev förbereds av Strind-

240

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:58:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1947/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free