Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
avvikande och djupt originella författarinna.
Det är därför mer än glädjande att ett nytt
urval av hennes noveller utkommit på vårt
språk. Det är den mångsidigt verksamme
Th. Warburton som verkställt urvalet. Man
blir emellertid en smula besviken över att
förlaget inte gett sig tid att anskaffa någon ny,
orienterande inledning till urvalet. Nu har
översättarinnans företal till den 1924 utkomna
"Dockskåpet" med några smärre justeringar
tryckts om i den nya boken — en åtgärd som
verkar totalt meningslös eftersom Märtha
Lindquist inte förmår stort mer än förmedla några
biografiska notiser. Att förlaget haft onödigt
bråttom med att få fram boken tyder också det
rysliga omslaget på.
Har man avbördat sig dessa principiella
anmärkningar är det emellertid angeläget att
få fastslaget att dessa tjuguåtta noveller nästan
utan undantag är verkliga konstverk. Det
utmärkande för Katherine Mansfield är den
handlingsbefriande spänning hon alltid lyckas
införa i sina historier. Det är en sparsmakad
och oerhört nyanserad impressionistisk
ordkonst hon odlar. Hennes människor görs ofta
till halvmedvetna, socialt smått degenererade
narrar som är fullständigt okunniga om det
liv som förs på andra sidan de stora
buxbomhäckarna som omger deras palatsliknande
kapitalistbostäder. En av de mest gripande och
på samma gång socialt sett sannaste novellerna
är den bekanta "Ett garden-party". Två
överklassungdomar rustar till bjudning i familjens
stora trädgård, de blir oerhört stolta över att
de kan konversera med "vanliga arbetare",
en sandwichlista upptagande femton delikata
smörgåssorter görs upp, massor av vita liljor
ska användas som dekorationer etc. etc. För
ett ögonblick drar en molnbank över de
festliga förberedelserna; det blir bekant att en
arbetare som bor strax i närheten fallit av en
vagn och slagit ihjäl sig. Han efterlämnar
hustru och fem små barn. En av
garden-partyflickorna grips av ett gränslöst medlidande
— naturligtvis är det skuldkänslor av grövsta
sort, fast hon själv är omedveten därom.
Hennes medlidande dämpas emellertid ned av
omgivningens glada entusiasm inför den
förestående festen. Och garden-partyt går av stapeln
under glam och stoj. Men efteråt grips flickan
igen av medlidande med den olyckliga
familjen; hon skaffar en stor korg och fyller den —
med gräddbakelser, glass och några små
delikata sandwichar, och som krona på verket
tar hon en stor bunt vita liljor. Så utrustad
promenerar hon den förnedrande vägen till
arbetarbostaden och lämnar den storsinta
gåvan. Hon håller på att kvävas av den tunga
luften i det lilla kyffet... Katherine Mansfield
agiterar inte medvetet, men hon har en bitter
ironi mot den miljö hon själv utgått ifrån, hon
äcklas över de meningslösa och grymma
motsättningarna människorna emellan. Det
blodiga hånet i "Ett garden-party" torde vara
svårt att överträffa.
Men det finns i denna bok också noveller
där den spröda stämningskonsten är driven
till en nästan osubstantiell subtilitet. Novellen
"Framlidne överstens döttrar" är ett gott
exempel härpå. De båda redan till åren komna
systrarna som inte vet hur de ska förhålla sig till
tillvaron när deras gamle rytande far inte
längre låter sin tyranni brusa över dem. Eller
en gracil liten historia som "Hennes första
bal", där skiftningarna mellan ångest,
förväntan och sprudlande livsglädje hastigt som
färgskivorna i en strålkastare växlar i detta
spröda ungflickspsyke.
Det råder väl knappast någon tvekan om att
det är Tjechov som utövat det största och
mest avgörande inflytandet på Katherine
Mans-fields författarskap. Det finns många
gemensamma drag hos dessa båda novellkonstens
mästare. Engelsk novellistik har hon bidragit
till att förnya; den definitiva brytningen med
den handlingsförslavade novellen påbörjades
med hennes författarskap. Hennes
temperament, som på läsaren kan verka tämligen
statiskt, innehåller i själva verket många
marginaler för lynnesskiftningar och tvära kast.
Ibland är hon den fullfjädrade artisten som
bedriver sitt artisteri med smak, raffinemang
och elegans; strax därpå kan hon uppenbara
sig som en ångestkramad rapportör om
outhärdliga själsliga smärtor. Men hur hon än
förhåller sig till sitt ämne, vilken attityd hon
än intar mot det som ska skildras — sitt
avstånd behåller hon och sin känsliga, effektiva
stil. Det skulle vara frestande att citera många
av de fyndigt formulerade sentenser som
hennes noveller överflödar av, men tyvärr
förbjuder BLM:s utrymme ett sådant förfarande.
Och i själva verket kanske det är alldeles till
fyllest att återge det motto hon satte för en
259
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
