Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
det tvivelaktigt om hans insats varit mer till
gagn än till skada — i varje fall kanske
utgången blivit en annan, om han från början
insett vad han vet om fallet nu. Den självkritik,
som den starka medvetenheten medför, hindrar
honom att gentemot utgången intaga samma
tvärsäkra attityd som de flesta andra läkare.
"Om de glömmer kvar en kompress i en
människa, och den dödar henne, så kommer de
alltid till rätten och säger att det berodde bara
på deras övermänskliga skicklighet att det inte
var en hel instrumentlåda." Är jag alltför
medveten, så alstrar det värnlöshet mot angrepp
utifrån. Det gör mig till min egen bödel. Ändå
ville man själv icke vara annorlunda.
Sannolikt är det många tacksamma läsare,
som sluka denna bok utan att ens märka att
den icke har någon intrig i vanlig mening, och
att huvudpersonen har det precis lika trassligt
med livsintegrationen på sista sidan som på
den första — fast han tills vidare fortsätter
med sin praktik, därvid stödd även av sin
kloka och modiga hustru. Episoderna äro
nämligen så livligt skildrade, att man faktiskt har
intrycket av en spännande intrig, som bärs
fram, ehuru strängt taget ingen fråga besvaras
och man aldrig får veta "hur det går" varken
med äktenskapet eller älskarinnan.
Slutvinjetterna med jakten efter en sinnessjuk över
brandstegar, och dramats epilog i rättssalen,
erinra om motsvarande partier i Richard
Wrights "Native Son", men det är ju endast
en formell likhet och dessutom inte någon
nedsättande. Mästerliga äro scenerna med
mecenatinspektionen på den analytiska kliniken; här
är det nog omöjligt peka på annan förebild än
levande livet.
En avsevärd del av texten upptages av
sällskapskonversation, såsom det ju alltid brukar
vara i engelska underhållningsromaner. Hur
översättningen av denna del skall bedömas,
undandrar sig recensentens avgörande. Det är
visst en konvention, hur sådant skall låta på
svenska. Säkert är, att det inte har någon som
helst likhet med lekamliga svenskars sätt att
prata med varandra. Men det är ju ej heller
svenskar, som det gäller. "Bry dig inte om
det, älskling, utan låt oss ha en drink till." —
Beträffande den beskrivande texten och de
mera substantiella samtalen försvinner tvekan,
och man torde våga säga att makarna Renners
översättning där gör den intelligente
författarens roman (hans fjärde, upplyses det) all
heder. Ebbe Lindé
Östjudisk krönika
Salman Schnëur: Dnjeprs sång. Översättning
av Einar Malm. Wahlström &
Widstrand 1946. 11:—.
Salman Schnëur lär vara en av den
ny-hebreiska litteraturens mest framstående
författare, verksam både som lyriker och epiker.
Om hans förtjänster i senare avseende vittnar
den breda och färgrika romanen "Dnjeprs
sång", nu översatt till svenskan. Det är en
skildring av öst judiskt liv från sekelskiftet och
fram till de pogromer som igångsattes av
de ryska myndigheterna 1905 för att avleda
socialt missnöje, revolutionär jäsning.
I ett förord, som snarare är att betrakta som
en prosadikt, anger Salman Schnëur, åt vilka
han rest detta diktens monument: "Var finns
ni nu, ni judar som liknade ekar, med era
bredbrämade kragstövlar och era buckliga,
garvade, lejonlika näsor? Ni kuskar, slaktare,
vattenbärare, gipsarbetare, skogshuggare ...
Era röster dånade ljudligt som ur tomfat, livets
styrka spelade i era barnsliga ögon. Ni
luktade alltid skog, vagnssmörja, majsmjöl, färska
hudar. — — —" Det är en lovsång till
primitiva människor. Primitiv, ursprunglig är
också romanens huvudperson, den väldige Noa
Pandre, först slaktare och samtidigt erotisk
vildbasare, sedan upptagen i kuskarnas och
formännens skrå. Han vinner Marias hand och
blir lycklig äkta make, men senare blir honom
ödet ogunstigt. Till Shklov, staden i det
vitryska guvernementet Mohilev, tränger
pogrom-vågen, Noa Pandre råkar illa ut och kastas
efter en juridiskt mycket otillfredsställande
rättegång i fängelse, där han får göra
bekantskap med det folk som brukar kallas samhällets
drägg. Hans Maria väntar tåligt på honom,
men då han väl återkommit bryter en
fruktansvärd pogrom, ledd av den nye polismästaren,
ut i Shklov. Men det judiska fattigfolket, med
den väldige Noa Pandre i spetsen, lyckas
tillbakaslå anloppet. För att undgå följderna av
denna handling måste Noa Pandre fly, och
i ett slutkapitel ser vi hur han och hans hustru
261
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
