Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
från all sentimentalitet, utan vilken man
knappast kan nalkas ämnet. Tragiken finns där,
men den är inte längre stämplad av den
uppfattning man hade på en tid då herrar
omhän-dertagare lurade de sinnessjuka innanför
dårhusportarna och sedan sprang för livet. Det är
inte så längesedan man började se även denna
sak på ett naturligare vis. Den forna,
genljudande "skandalen i societeten" har kommit
in i en annan storleksordning: den har börjat
mätas med mänskliga mått.
Den som av det föregående till äventyrs får
intrycket att Zennström inte skulle ha ögonen
öppna för Josephsons storhet, man kan vad den
sista perioden beträffar nästan säga utanför-
mänsklighet som målare och tecknare, har
givetvis missförstått. Han går ibland i mitt
tycke nästan för långt i sin beundran,
åtminstone är det enda man skulle vilja
förebrå boken en del strängt taget onödiga
superlativer.
Av de fyra kardinalpunkterna i
Josephsons liv, barndomen och familjeförhållandena,
det ’sociala’ skedet med akademistormen etc.,
Bréhat-krisen och sjukdomstiden, har
Zennström, förefaller det mig, vackrast och med
stor inlevelse skildrat de sista, stilla åren.
Utförliga analyser eller snarare beskrivningar av
viktiga konstverk är rikligt inströdda i texten.
Gunnar Ekelöf
Kungaporträtt
Sten Carlsson : Gustaf IV Adolf. En biografi.
Wahlström & Widstrand 1946.
16: 50.
Vilket praktfullt modellgalleri för biografer
och essayister erbjuder inte den svenska
kungalängden! De ointressanta, de likgiltiga kunna
här räknas på ena handens fingrar: Karl X
Gustaf, Fredrik I, Adolf Fredrik, Karl XIII —
är det några fler, och gäller det oinskränkt ens
om dem? Det skall vara i ett land som vårt,
där det psykologiska och personhistoriska
intresset är så matt, som kompetenta,
skrivkun-niga porträttörer låtit vänta på sig ända till de
senaste decennierna; man frågar sig om det
svarar mot den brist på människointresse som
kan spåras även i vår målarkonst. Alltnog,
så fängslande gestalter som Gustaf Vasa,
Johan III, Karl XI ha ännu inte fått sina
moderna essayister. Men nu har turen alltså
kommit till Gustaf IV Adolf, vars drag
tecknats med sakkunskap, sober, kanske en smula
torr stilkonst och fin förståelse och medkänsla
av den unge lundadocenten Sten Carlsson.
Han har tidigare utgivit ett
specialvetenskap-ligt arbete på området, en doktorsavhandling,
och har sålunda de rätta förutsättningarna för
uppgiften.
Det var tack vare Bernhard von Beskows
lika spirituella som fördomsfria
"Levnadsminnen" som granskarens ögon först öppnades för
det tragiskt sammansatta i Gustaf IV Adolfs
karaktär och därmed i hans livsöde. Han var
en tragedihjälte i ordets egentligaste mening,
eftersom hans undergång framkallades av hans
bästa egenskaper. Den huvudlöse
utrikespoli-tikern hade varit en skicklig och lyckosam
inrikespolitiker, som kunde berömma sig av
enskiftets genomförande och livegenskapens
avskaffande i svenska Pommern. De dygder i
form av rättrådighet, sanningskärlek,
principfasthet, plikttrohet, ordhållighet, som utgjorde
en prydnad för den enskilde medborgaren,
blevo nästan till lyten, till förblindelse,
hals-starrighet och fanatism hos regenten och till
fördärv för hans folk. Övermåttan intressant
är att konstatera hur väl Beskows skiss har
stått sig: det finns inget i den möderne
forskarens strängt sovrade resultat som står i direkt
motsättning till detta första utkast; även han
tar fasta på den stolta inopportunism, driven till
det absurda, som den olycklige monarken livet
igenom lade i dagen, inte minst då han som
utfattig, förhånad, av alla övergiven kverulant
irrade omkring på kontinenten i stället för att
njuta det kungliga otium som erbjudits honom
i England. Redan Beskow påpekade, att då
Bernadotte kom till Sverige bröt han inte alls
föregångarens linje, såsom det allmänt
förväntades av honom — tvärtom, han fullföljde
den i vad som kallats 1812 års politik. Sam
Clason kunde sedan i sina banbrytande
forskningar göra gällande, att Gustaf Adolf i själva
verket varit den misskände realpolitikern, som
från början hållit på rätt häst och till sist
271
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
