Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner - Teater och film
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER OCH FILM
skall ha haft på sonen. Det inslaget är
emellertid så vagt utfört och motiverat, att det
knappast gör det avsedda intrycket.
Åke Runnquist
Mary Jane Ward: Ormgropen. Översättning
av Inga Rignell. Ljus 1946.
7:50.
Den alldeles bestämda ormgrop som Mary
Jane Ward syftar på i titeln till sin roman är
den som ännu för ett par hundra år sedan
användes som radikalmedel i kampen mot
sinnessjukdomarna. Den sjuke sänktes ner i en
ormgrop, och meningen var givetvis att den
plötsliga skräcken vid konfrontationen med
reptilerna skulle lösa upp den hårda knuten
av vansinne i hans själ. Den unga amerikanska
författarinnan har velat skildra vår
humanise-rade tids ormgropar: sinnessjukhusen, i denna
roman som är både en social anklagelse och
en otäckt suggestiv sjukdomsskildring.
"Ormgropen" är en obarmhärtig och kuslig bok,
som engagerar den normale läsaren i den
förvridna värld som han ju av instinkt och
uppfostran envetet måste värja sig mot. Att anfallet
mot hans försvarsställningar trots allt blir så
resultatrikt beror i det här fallet på att
sjukdomsförloppet inte skildras utifrån och som
något som har hänt utan inifrån och som något
just pågående, han möter en människa som
med seismografisk känslighet inregistrerar
jordskalven i sin egen själ just när marken
skälver och takkronorna klirrar. Parallellt med
eller snarare hårt intvinnad i
sjukdomsskildringen löper en kritik av sinnessjukvården,
rolig och dräpande och omisskännligt kvinnlig
i sin nyktra logik och mjuka orubblighet.
I Amerika har Mary Jane Ward genom sin bok
bland annat också kommit att inta en ställning
som pioniär i kampen för en humanare
behandling av de själssjuka. I Sverige, där vi
har Astrid Väring, får man väl nöja sig med
att karakterisera henne som en författarinna
med en ovanlig litterär talang, ett ovanligt
tappert hjärta och ett ovanligt tilltalande leende,
ljuvt och trasigt, smärtsamt och impertinent.
Stig Dagerman
Arnold Rörling: Vi väntar våren. Folket
i Bild 1946. 3:25.
Arnold Rörling berättar i "Vi väntar våren"
om norrländska bybor och skogsarbetare. Hans
ibland trögt framflytande, omständliga
framställning ger hans bok dess karaktär av en
smula tungrodd krönika. Men denna krönika
förefaller vara historiskt riktig och såtillvida
har boken dokumentariskt intresse. Rörling har
velat skapa ett de norrländska skogsarbetarnas
epos. De sidor han ägnar åt skogsawerkarnas
liv i timmerkojorna fjärran från byarna är
avgjort de intressantaste. Man får en
sakkunnig skildring av skogsarbetets utveckling fram
till den nuvarande rationaliseringsepoken.
Motsättningarna mellan arbetare och arbetsgivare
återges på ett sakligt och övertygande vis. Som
skildrare av individuella öden är författaren
mindre lycklig: den psykologiska belysningen
tränger inte genom ytskikten. Men miljöerna
är återgivna åskådligt och levande, både det
karga och fattiga bylivet och herrskapslivet
i Sande. Det är först och främst som socialt
dokument boken har sitt berättigande.
Johannes Edfelt
TEATER OCH FILM
Teater
Ett drömspel av August Strindberg.
Malmö Stadsteater.
Detta är tredje gången Olof Molander sätter upp
Drömspelet. Första gången var på Dramaten 1935,
andra i Köpenhamn 1940. Huvudlinjerna ha blivit
bestående, men förskjutningar spåras. Om till det bättre,
blir en smaksak. Malmöscenen med dess väldiga
öppning och framskjutande proscenium skärpte ytterligare
ett drag, som det anmärktes på redan i Stockholm,
nämligen det något stereotypa arbetet längs tre
scen-plan. I förgrunden stå huvudrollsinnehavarna, för det
mesta i mot åskådaren öppen halvcirkel som i
franskklassisk teater, och bolla replikerna mellan sig;
därbakom sättstycken och statister, rörande sig i sidled;
och bortom och ovan allt de stora
projektionsbildernas fond. I Stockholm hade Grünewald gjort dem, i
Köpenhamn var det färgfotografier, nu i Malmö hade
också färgen fått maka åt sig. Stora fotografiska
skuggbilder med endast sparsamma kolorerade
detaljer anknöto nu till faktiska drömbilder i sin ljussvag-
276
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
