Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Björn-Erik Höijer: Värdigt skeende med kommentar. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BJÖRN-ERIK HÖIJER
— Gärna det — om du fraktar Hansson
härifrån.
Men Hedlund vägrade, det var likt honom.
— Då drar vi lott, avgjorde Hjelm. De
drog. Berggren med röda brännvinsnäsan åkte
fast. Han gned sin krän åtskilliga gånger.
— Sa du Lombolakojan?
Han fyllde lungorna med luft.
— Stå på dig, Hans! uppmanade han —
och så i väg med tjuriga tag; han var före
detta tävlingsåkare.
Hansson-Vargen protesterade och ville inte
därifrån. Men då lindade Hjelm med Grens
assistans in honom i sin väldiga skinnrock, tog
upp honom på axlarna, höll stavarna i ena
handen, pekade ut riktningen.
— Spåra du, Gren!
Med den stönande Vargen sålunda tillfälligt
bärgad vek de tre fiskarna av från den tänkta
kosan och gled in i mörkret med stigfinnaren
Hjelm sist i spåret; han kunde ju inte åka
först med denna ovanliga packning. Tjapp
tjapp tjapp, lät skidorna och sjönk två
decimeter för varje steg fram i den ospårade snön.
De hade vinden mot. Framåthukade strävade
de mot älven, på vars bortre sida den åsyftade
kronkojan låg, just vid Lombola, just vid
bäcken som där föll i ett silverfall rakt ner
från fjället.
Den siste i spåret hojtade då och då ett grått
rop om vägriktningen.
— Ta av åt vänster!
Eller:
— Ta av åt höger!
Eller — fyra—fem gånger — det stönande:
— Ta igen er, gubbar, aldrig så lite!
Det gick inte särskilt fort. Men — som
Hjelm själv sa, när de frågade honom —
gick gjorde det ju.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
