Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Björn-Erik Höijer: Värdigt skeende med kommentar. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRDIGT SKEENDE MED KOMMENTAR
hukade lite på ryggarna — så gled stormen
utav. Ner till älven. Tjugufem meter från
stranden började de slå upp sina hål. Snart
kunde de sända ner de glänsande nickelbitarna
i det iskalla vattnet, snart kunde de börja
rycka — ryck ryck — och vänta — och
rycka — ryck ryck — och vänta. Å, de var
fulla av urkraft, de hade en vilja till
verksamhet som ingen storm i världen kunde
tämj a!
I morron — eller övermorron — skulle de
se till att Vargen kom under högre tak. Men
nu skulle de fiska. Sitta med händerna i kors
vid en hel älv?! Ett vatten fullt av ädel fisk!
Röding och sik i all ära —- men här, det visste
de från sommarutflykterna, här gick själva
storbörstingen, laxöringen, harren, ja, en och
annan regnbågsforell! — De provade ett hål
tills de förstod att där var det dött; då gick
de längre bort, satte ner isborren eller billen
och var snart med näsan nere i ett nytt hål
fullt av hemligheter och löften. Det hände, att
de ställde sig i lä av sig själva och spottade på
kroken!
Om inte annat så kunde de ju få en lake.
Också laken är fisk, också den kan rycka i en
rev och göra sina lovar och tvinga en man
att slåss. Det är spänning att dra opp också
en sån ful fisk: du drar den mot dig och
känner stor tyngd och ser syner, som inte
fördunklas förrän i den stund, då hålet mörknar
och upp sticker en gråbrungrönsvart plattnäst
varelse — nu ser du sanningen. Du hakar av
med vämjelse och kastar ut monstrumet i snön,
maskar på och sänker ner din krok igen. Då
och då tittar du på den sprattlande fisken,
huldén liksom krymper ihop — så är den stel,
frusen till döds. En lake, tänker du, går också
an — bara du slipper ta i den och bara du
slipper äta den!
Och efter en lång väntan skrek verkligen
Hjelm utöver sig och fick kamraterna att rusa
till. Han hade napp!
— Det känns som vore det själva
Stornäcken! upplyste han dem — och kämpade.
Han sitter inte riktigt fast, jag formligen får
lirka honom häråt. Nu!
En — lake!
Ja. Vargen-Hansson varken vart bättre eller
sämre efter den betan. Så fort han kunde sätta
sig upp med vita kinder, pekade han på
buteljen; han var sugen. Sen bar det till. De mycket
riktigt drog honom på kälken, när de efter
fyra dagar återvände i god kondition. Han
var redan all right! De drog honom för att
han stjälpt i sig lite för mycket på slutet. Han
satt på fällarna och sjöng "Internationalen" på
ett sätt de hört vare sig förr eller senare. Nog
var han frisk! Som doktorn mycket vist sagt:
han med sin fysik redde nog upp situationen
av sig själv, bara han fick lite tid på sig. Och
det kunde nog vara hans lilla tur; för vem,
vem ville lägga två strån i kors för en så
syndig, primitiv, rå, grov, obändig varelse?
309
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
