Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
man lirka och inte bara hala in, ty då kan
reven gå av.
Kritiken mot veckopressen är ett naturligt
och berättigat medel att förbättra den.
Författarnas aktion är såtillvida legitim och värd
stöd. Men det är en sak att skälla, en annan
sak att ropa på förbud och tvångsåtgärder.
Den stora publiken är i sin fulla rätt att begära
underhållnings- och avspänningslektyr, och det
är inte någon klädsam social uppfostrarattityd
att brutalt underkänna dess läsning av
escapis-tiska noveller och best-sellers. Den enda
metoden är att försöka åstadkomma en
underhållningslitteratur som är litterärt, socialt och
moraliskt värdefullare än den som nu bjuds.
Här har svenska författare sitt stora tillfälle
i samarbete med förlagschefer och redaktörer.
Jag kan inte tänka mig att de senare skulle
vara så förtappade att de principiellt har något
emot en litterär standardhöjning, som inte sker
så plötsligt och i så stora språng att publiken
inte kan följa med.
Det förefaller därför närmast groteskt när
en del författare och konstnärer som ett vapen
mot veckopressen i ett annat upprop förordar
bojkott av veckotidningarna — fortfarande på
ett par undantag när — tills dessa lagt i dagen
en genomgripande sinnesförändring. Det är
förmodligen inte anspråkslöshet utan endast
klen logik att författarna tydligen menar att
denna standardhöjning skall kunna
genomföras utan deras medverkan.
Originalkonst eller reproduktioner
hör till de stående debattämnena nu sedan
konsten på allvar blivit populär och hem och
skolor skall prydas med konstverk. Nyligen
var frågan uppe till offentlig diskussion på
Nationalmuseum, och meningarna bröt sig
kraftigt. Överintendenten Wettergren har tagit
sig an de goda färgreproduktionerna i stort
format och förordar dem för allmänt och
privat bruk som ett medel att utrota hötorgs-
konsten och det machverk som säljs i åtskilliga
möbelaffärer. En representant för
konstnärskåren, Nisse Zetterberg, fördömde däremot
skarpt den mekaniska färgreproduktionen som
väggprydnad och ansåg att den i längden skulle
leda till konstförflackning. Man borde i stället
göra propaganda för billig originalkonst, såsom
teckningar, litografier och andra grafiska blad,
vilka är överkomliga för de flesta. Hellre en
anspråkslös kattfot från skogsbacken än de
praktfullaste rosor av papper.
Det är naturligtvis inte fråga om att en god
målning i original är att föredra framför en
reproduktion, hur skickligt den senare än må
vara gjord. Den som så kan skaffar sig riktiga
konstverk. Men om själva originalkaraktären
skall betraktas som en omistlig egenskap hos
tavlan leder detta till att folk utan större
ur-skillning och tillgångar skaffar sig konst som
i bästa fall är likgiltig och harmlös, i sämsta
fall undermålig. Även de bättre konstnärerna
frestas att "måla ner sig" till en populär
prisklass, vilket är misshushållning med talang.
Om hötorgskonsten skall utrotas genom
tillverkning och spridning av verk som signerats
av våra erkända eller lovande konstnärer, så
får dessa så fullt upp att göra, att de
näppeligen hinner samla sig till några mera
betydande verk.
De goda reproduktionerna har sitt
berättigande redan därigenom att de i kampen mot
den förfalskade och värdelösa konsten avlastar
konstnärernas egen insats. Men framför allt
måste de väl betraktas ur den synpunkten att
de återger verk av konstnärer som inte är
tillgängliga annat än för ett försvinnande antal
privata samlare och ett något större antal
museibesökare och resenärer. Av van Gogh,
Cézanne, Picasso finns endast några få
målningar i svensk offentlig eller privat ägo. Av
Vermeer, Watteau, Seurat och många, många
flera finns inte en enda. Även om en
reproduktion, hur bra den än är, inte kan ge mer än
372
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
