Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Gunnar Ekelöf: Djävulspredikan. Dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DJÄVULSPREDIKAN
— Ja! Djupt därnere, djupt under ytan!
— Det finns ingen yta.
— Där, på bottnen, ligger en ensam kalksten bland fiskarna . . .
Stumma, döva strövar de kring i sitt eget ljus.
Den har inget ljus.
Den kan inte sluta sina ögon över någons lycka.
Den kan inte öppna dem.
— Detta är helvetet!
Och stjärnornas hus är tomt
och själarna
drar bort ur universum —
Världen lindar sakta och känslolös tiden kring sitt finger,
tänjbarare än något gummiband.
Fötterna måste ta spjärn i den ändlösa trappan,
trappspindeln som vrider sig svindlande likt en storögd dröm
från avsats till avsats, i trappsteg på trappsteg av sten . . .
Du håller huvudet stilla.
Du måste ta trappstegen ett efter ett och huvudet vrider sig.
Du tvingas vrida huvudet av dig.
Du kvävs i sten, du svävar i trögflytande sten, du sover därinne.
Fåglar och snäckor sover därinne som du
med ödlor och blommor
på kuddar av sten, under lakan av sten.
Med tusenåriga slag slår deras hjärtan av sten
i ådror av sten.
I årbillioner av sten virvlar tiden dem med sig
genom hav av sten
till himlar av sten . . .
Sten ...
— Var är jag? Var är jag? Vakna!
— Du är i avgrundens hus.
— I avgrundens hus är väl glömska?
— Inte ens egen men andras.
Och alla sjuklingar som driver hemlösa i salarna
har bara väggarna till läkare.
Feberkurvorna staplar härs och tvärs över de stängda dörrarna.
Allting ligger på rygg, allting vänder sig
ständigt och ständigt på rygg. Man vet inte
vad som är upp eller ner. Allting vänder sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
