- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVI. 1947 /
415

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Artur Lundkvist: Böcker från Amerika. I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BÖCKER FRÅN AMERIKA

nattklubbstiden, då den förlorade
generationens spleen förenades med jazzifierade
välståndsorgier, hans föräldrar skildes tidigt och
han uppfostrades av en ordinärt livsfrämmande
moder. Efter studietiden ramlade han
huvudstupa in i febrigt affärsliv, vars
verklighetsbakgrund föreföll ytterligt osäker. Han deltog
med bravur i nöjena och behärskade smärtfritt
den sofistikerade jargongen, hela tiden på ett
vagt sätt medveten om det kommande kriget,
det förestående eldprovet. Från en flicka som
tålde storartat med visky och kiev i säng med
käck beslutsamhet tog han ovilligt avsked när
flyget kallade honom. Stationerad i Tunis var
han bland annat med om en sorglustig
expedition för att skaffa möbler åt flygarklubben
genom militärrekvisition från fascister och
judar(!). När hans bombplan träffats singlar
han i sin fallskärm ned i en glest befolkad
trakt, där tyskarna inte ofta visar sig och
italienarna som regel är mycket vänligt stämda,
i synnerhet mot amerikanerna. Åtskilliga
allierade soldater lever där gömda i grottor, väl
försedda med vin och födoämnen, ofta
inbjudna på nattliga fester i byarna och de små
städerna. De jagar boskap med maskingevär,
stödjande sig på motiveringen att tyskarna
annars snart lägger beslag på dem, och håller
på att gifta in sig i familjer med många döttrar.
Dale får en svärm glassplitter bortopererad ur
axeln av en händig gubbe, med vinruset som
enda bedövningsmedel och med ansiktet tryckt
mot barmen på husets dotter, en oberörd
skönhet, lik en klassisk skulptur av fast kött.

Med all sin hädiska nonchalans är Dale
anmärkningsvärt ivrig att ta sig tillbaka till
de allierade styrkorna. Men en förrädare
utlämnar honom åt tyskarna och han hamnar
i det ensamma rummet, där han svältföds och
måste förrätta naturbehoven på golvet. Trots
sitt medtagna tillstånd vägrar han heroiskt att
ge kommendanten några upplysningar. I stället
gör han ett misslyckat försök att rymma

genom en latrin, där han håller sig gömd
medan han tänker igenom ett helt kapitel, som
med sina ständiga påminnelser om stanken och
sina reflexioner över människans förmåga inte
bara att uthärda utan att rentav finna ett slags
lust i vedervärdigheterna ställer läsarens måge
på ganska svåra prov. Fullt beredd på att
därefter bli skjuten finner han sig i stället på väg
till ett fångläger, medan han funderar ut nya
flyktplaner.

Att verka suveränt oavhängig men i grunden
vara fullt plikttrogen är väl ett amerikanskt
drag som författaren har gemensamt med sin
hjälte. Det ythårda och tusandjävliga döljer
en mångsidig känslighet, en hel skala av
reaktioner, som han spelar virtuost på i sin roman.
Just spelar: ty han skriver med en rytmisk
sving, en svepande fulltonighet och en
ordfantasi som får allt att flyga förbi, oberoende
av den vanliga realismens tyngdlagar. Hans
framställning bär upp med något av ett
flygplans överdådiga kraft antingen det gäller
personer, situationer eller miljöer, och den liksom
vanemässiga spiritualiteten övergår ofta nog
i humor. Vid en skicklig psykologisk kortkonst
kan man kanske närmast likna hans
genomgång av en rad olika kvinnotypers sätt att
reagera när en man tänder en cigarr. Men han
kan också, helt bekymmerslöst och oansträngt,
få fram hur det känns att sitta i ett flygplan
under beskjutning:

Det var som att vänta i en mörk korridor i ett tomt
hus, där man hörde dörrarna smälla och slå, med ett
halvkvävt, avlägset slammer, och veta att ingen var
hemma, och ändå slog dörrarna genom hela huset,
med en dov och nästan ljudlös kraft som ekade i ens
bröst. Och så smattrade haglet lätt mot fönstren och
man visste att man blivit träffad. Och dörrarna
fortfor att slå och man visste att man var ensam i detta
tomma hus.

»

Calder Willingham, en ung man från
Atlanta, Georgia, håller sig i sin debutbok "End
as a Man" (Vanguard 1947. $2.75) till en

4J5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:58:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1947/0431.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free