Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
fället befinner sig. Hon har sinne för det
trånsjuka försjunkandet i det för evigt förgångna,
hon kan måla en sommareftermiddag någon
gång långt borta i 1800-talet, så att man tycker
sig ha upplevt just denna speciella eftermiddag
i en föregående tillvaro, och hon kan uppfatta
det tragikomiska i en situation från i går.
Vilken finess och sanning har inte till
exempel den sista novellen om den permitterade
Arthur, som inte har någonstans att ta vägen
i London med sin flicka och som måste
tillbringa natten i den lilla våning som hon delar
med sin väninna, en komplett oskuld som har
bäddat åt honom i det ena rummet och därför
måste dela säng med hans fästmö. Hur
kommer inte om några år denna oskuld, så levande
och fint skildrad, att skämmas för sin idiotiska
naivitet, när hon väl själv har fått erfarenhet
av vad det vill säga att inte få sova hos sin
karl, då äntligen ett sällsynt tillfälle härtill
borde ha kunnat yppa sig! Vilken komisk men
fruktansvärd makt har inte den från all
beräkning fria oskulden som konvenansens väktare!
Sådana små scener är fullt värdiga Tjechov.
Men som helhet når Elizabeth Bowen inte upp
till den store ryssen. Därtill är hon trots allt
för begränsad, för utpräglat överklassbetonad.
Å andra sidan är hon mera nyanserad än en
Maupassant. Man tänker med ett leende på hur
han skulle ha låtit historien om de två flickorna
och fästmannen på permission sluta. Hos
Elizabeth Bowen är allt mera förfinat, mera
antydande, på sitt sätt kanske också blekare men
därför inte mindre verkligt.
Det är nu en gång för alla något speciellt
med de författare som älskar konsten: de får
oss att leva ett andra liv, uppleva deras
verklighet nästan som vår egen. Man är dem
följaktligen tacksam. Även om deras register är
begränsat och även om deras konst har
skönhetsfläckar.
Boken är fint översatt. Knut Jaensson
Medlidandespropaganda
Victor Gollancz : Västerlandets värden i fara.
Översättning av Finn Grip.
Hökerbergs 1946. 8:50.
Victor Gollancz: In Darkest Germany.
Victor Gollancz. London. 1947. 8s. 6d.
Victor Gollancz, den orädde
London-förläggaren, har skrivit en bok om behandlingen av
Tyskland, en bok som med skäl kan rubriceras
som medlidandespropaganda av alla dessa som
slår sig för sitt bröst och kallar detta för
fasthet och realism. Victor Gollancz bör inte
anklagas för brist på fasthet, han hävdar med
hård konsekvens liberalismens idéer om
människovärde och tolerans även i ett
sammanhang där dessa idéer av sina förespråkare
omges med tusen tysta förbehåll. Han är nog
inopportun att kräva respekt även för
tvivelaktiga personligheter, därför att personligheten
alltid kräver respekt. Han är djärv nog att
mena att toleransen också bör omfatta de
intoleranta av den anledningen att toleransen
bör omfatta alla. De västerländska värden som
Gollancz ser hotade är främst denna respekt
för personligheten och denna tolerans också
mot de oliktänkande och olikhandlande. Han
menar att det var bra nog att den allierade
delen av mänskligheten förde kriget mot dessa
värdens fruktansvärda fiende, den tyska
nazismen, till ett segerrikt slut, men att det är illa
nog att segrarna just i sin egenskap av segrare
från nazisterna övertagit själva frontställningen
mot dessa värden. Den ekonomiska
liberalismens politiker segrade, men den andliga
liberalismens ideal gick under.
Det finns naturligtvis två motiv för
angreppen mot de segrande nationerna, två motiv som
absolut inte får förväxlas, därför att det ena
motivet är ett mycket bra och riktigt motiv,
medan det andra är högst tvivelaktigt. Det
gäller att göra en mycket skarp skillnad mellan
dem, som hävdar att alla, både segrare och
förlorare, är lika goda kålsupare och som gör
detta i avsikt att dels principiellt försvara
nazismens handlingar och å andra sidan skapa
förståelse för en kommande tysk nationalism, och
äkta liberalister som Gollancz, som angriper
den hatfyllda efterkrigsmentaliteten, därför att
de i den ser ett hot mot internationalismen,
humaniteten och freden. Det kan vara sant att
den s. k. medlidandespropagandan tyngts av
suspekta intressen, men i Gollancz har denna
propaganda fått en förespråkare vars ärlighet
och moraliska auktoritet är obestridliga. I det
fallet bör också den biton av tvivelaktighet som
435
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
