Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Johannes Edfelt: Fem dikter - Landsvägsliv - Stora Röknen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANNES E D FELT
LANDSVÄGSLIV
Man sov på ett höränne eller en daggvåt skulle
och vaknade, vaskade sig vid en pump.
Långt bort stod i krikonblått morgondis Kinnekulle.
Man rökte; och visslade plötsligt en stump.
Som torparens katt spann ens nerstänkta gamla cykel
på vägar, där sällan en bil var att se.
Men fjärilslikt fladdrade flickornas gnabb och gyckel,
där svettig man höll vid ett lantligt kafé.
Så skälvande nära var sommarnattens stjärna,
när sakta man sjönk i ett hav av hö
med dansbanors bondvalser kvar i sin artonårshjärna.
—- Zigenartid, landsvägsliv, valpår adjö.
STORA RÖKNEN
Sträv som en abborrfena häves
ön ur den bländande vattenvidden.
Lommen ropar, en gräsand lyfter
smattrande, pilsnabbt ur vassens djungel.
Barndomens värld, där ingen behöver
leva sin död, sin avskildhets skugga,
klingar i skogsarbetarens yxhugg,
andas i Vätterns hastiga vågor,
bor i en drivande, sotsvart snipa.
456
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
