Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Stig Dagerman: Öppna dörren, Rickard. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STIG DAGERMAN
och stod ensam och hostande av förlägenhet
ute i tamburen. Jag kunde ju inte se honom,
men jag visste hur han såg ut och hur han
skulle bära sig åt. Han såg både förbannad
och skamsen ut, kanske mest skamsen, för en
man skall ju inte komma hem efter dagens
arbete och inte finna hustrun på sin plats. En
hustru skall man ju ha på sin plats, i synnerhet
på en lördag, hon skall finnas där lika säkert
som halvlitern i köksskåpet.
Knut började leta. Han öppnade WC-dörren,
och fast han säkert inte behövde gick han in
och stannade där inne en stund, för inte får
man låtsas om att man går och letar efter sin
hustru. Jag stod hela tiden tätt tryckt mot
dörren och lyssnade till komedin, komedi för
att han visste hela tiden att jag hade låst in
mig här. Det är inte första gången, men det
är första gången som han har varit tvungen
att bry sig om det. De andra gångerna har han
kommit hem ensam, eller vi har suttit ensamma
tillsammans i köket och plötsligt har jag rest
mig och sprungit in i rummet och låst dörren.
Då har han suttit en stund och väntat, gått
några gånger fram och tillbaka mellan spisen
och fönstret, tänt en pipa och så ringt till min
bror och stämt möte med honom utanför en
krog. De gångerna har han besegrat mig genom
att gå, genom att lämna mig ensam i stället för
att försöka komma in till mig.
Var det det jag ville? Är det det jag vill?
Låser man inte in sig i ett rum för att få bli
ensam? Nej, inte jag. Första gången det hade
hänt och Knut hade varit ute med Inge efteråt
hela natten och hittade mig gråtande på
rumsmattan med huvudet svept i ett nerblött
örngott lade han sig med skorna på på sängen och
skrek att han då var världens hänsynsfullaste
karl som lämnade sin jävla fru i fred när hon
ville vara ensam.
Ville-vara-ensam. Villevaraensam!
Varavilleensam.
Valleviraensam.
En gång kom han emellertid och knackade
på, och jag lät honom knacka först. Sen lät
jag honom be ett tag. Nog kan man förlåta mig
den lilla omedgörligheten. Jag ville bara lära
honom hur det känns att få kämpa lite för att
få en kvinna. Jag ville ju bara få honom att
hjälpa mig att besegra min ensamhet genom
att tränga in i den. Medan han tiggde klädde
jag alldeles ljudlöst av mig, och när jag vred
om nyckeln var jag nästan naken. Och ändå
såg han mig inte. Han steg rätt in i rummet
med samma brådskande likgiltighet som när
man går in i en telefonkiosk. Han gick in och
drog ut en låda i sitt skrivbord och tog upp
en halvliter ur den och gick sen ut och
försvann för den kvällen. Att jag inte sjönk genom
golvet med min nakenhet. Jag kände mig som
en försmådd sköka, begrips.
Men i kväll är det annorlunda. Jag stod och
lyssnade till Knuts steg, till hur de motvilligt
och ängsligt och lite grand berusat närmade
sig rumsdörren, långsammare ju närmare de
kom, därför att de visste. Och sedan handtaget
som sakta trycktes ner och svordomen som
aldrig kom, därför att han visste.
— Inge, skrek han sen genom köksdörren,
kom ett tag. Det är telefon till dej.
Inge är alltså min bror, men han är inte
bara min bror. Han är något mycket större
också. Han är Knuts goda samvete. Det kan
vara svårt nog för en mans goda samvete att
försumma sin hustru så öppet som han önskar
att han kunde. Inge är mycket bra att ha för
Knut. Inge måste få honom att tänka: Nog är
jag väl ute ibland och inte kommer hem, men
det är i alla fall hennes bror jag är
tillsammans med. Hennes bror, tänk ni!
Det finns inget ord som är så bra som i alla
fall. Jag känner det ordet och vet att man kan
använda det som påle när man vill knuffa ner
någon annan djupare i hans dy.
Inge kom emellertid. Inge är inte dum, och
han förstod på en gång vad som hade hänt.
470
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
