Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Stig Dagerman: Öppna dörren, Rickard. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STIG DAGERMAN
— Open the door, Richard. Open the door
and let me in.
— Det betyder öppna dörren, Rickard, för
den händelse du inte skulle veta det, surmaja,
skrek Inge.
Då borde jag ha sprungit upp och skrikit
allt vad jag orkade: Jag heter inte Rickard.
Jag är ingen karl, och jag är framför allt ingen
hora som har tid att springa i musikaffärerna
hela dagarna och leta efter grammofonskivor
åt sina nattälskare.
Borde och borde, men så blev det inte.
I stället sänkte sig den barmhärtiga kudden
över mitt huvud, och nu var den som en deg
som letade sig in i alla springor i mitt ansikte
och täppte till och stelnade, och allt som sedan
hände hörde jag och visste jag om, men jag
kunde inte göra ett dugg åt det. Jag kunde inte
ens få mitt ansikte att rycka av sorg över det.
Och när tamburdörren slagit igen och hela
sällskapet bar sina ekande skrattsalvor med sig
nedför trapporna kunde jag inte ens tänka:
Man skulle åtminstone bo åt gatan. Bara inte
åt gården, för ut på gården kommer ingen
människa en lördagseftermiddag. Nej, jag bara
låg, och kudden växte och växte, den blev tak
och den blev väggar och den blev golv. Och
ändå var det inte det jag var rädd för. Det var
det förfärliga uppvaknandet som jag fruktade
och som inte ens mina bästa små konster skulle
kunna skjuta upp. Jag skulle bli liten och
vanlig igen. Jag skulle resa mig och gå fram till
dörren och låsa upp och gå ut i köket och
dricka ett glas vatten. Sen skulle jag gå
tillbaka in i ett olåst rum och lägga mig på sängen
och bara tänka på en enda sak tills jag
somnade, om jag nu gjorde det: Det är bara när
jag är ensam som jag kan låsa upp. Bara när
ingen kan komma in kan jag ha dörren öppen.
Hur ensam måste jag göra mig för att någon
äntligen skall upptäcka min ensamhet och rädda
mig? Slå in min dörr?
472
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
