Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Från bokhyllan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÄN BOKHYLLAN
en frodig dam av tvivelaktig moral, till vilken
den jagade lille mannen slöt sig i ett av sina
fåfänga försök att komma undan. Ida lägger
ihop två och två och reder ut hela
mordhistorien, ehuru hon aldrig direkt påverkar dess
utgång. Den andra inblandade är kaféflickan
Rose, sexton år och liksom Pinkie själv
uppvuxen i Brightons slumkvarter. Hon kommer
på en farlig ledtråd, och för att hindra henne
att utnyttja den, uppvaktar Pinkie henne och
gifter sig till slut ytterst motvilligt med henne.
Han har för avsikt att locka henne att begå
självmord men råkar i en dramatisk situation
själv få vitriolstänk i ögonen och faller vild
av smärta utför en klippbrant.
Denna historia, som interfolieras av
ytterligare mord och slagsmål, kunde säkert också
ha berättats av en hårdkokt författare, utan att
det yttre förloppet nämnvärt ändrats. Redan
i den engelska titeln på Greenes roman finns
emellertid en antydan om att han siktar längre
än till det rena objektiva återgivandet av all
världens djävulskap. Brighton Röck är
nämligen egentligen ett slags långa karamellstänger,
i vilka namnet instansats på ett så knepigt sätt,
att man alltid kan läsa det på någon ledd, hur
man än biter av stången. Pinkie är en produkt
av Brightons fattigaste och mest
kriminaliserade kvarter, och denna utgångsmiljö präglar
honom i alla situationer. Synen på tillvaron,
blicken för möjligheterna att hänsynslöst
utnyttja den har han fått från denna miljö.
Samtidigt reagerar emellertid andra sidor i hans
hårt spända väsen mot omgivningen; han
varken röker eller dricker, och för kvinnor
har han en panisk förskräckelse, som Greene
härleder ur avsky för det triviala knakande
han varje lördag hela sin barndom tvangs
höra från föräldrarnas säng i familjens trånga
rum.
Pinkie är en mager yngling i
uppseendeväckande, något sliten kostym, med spända
ansiktsmuskler och ett brinnande begär att visa
världen sin förmåga och betydelse. Ynglingen
från de låga smutsbruna kvarteren i Brightons
undangömda slum vill erövra stadens
framsida, lyxhotellens magnifikt pråliga fasader
vid den breda strandchaussén, där de mjukt
glidande Rolls Roycerna väntar. All
idealisering saknas hos Pinkie. Hans mål är att nå
denna lyx och bli en stor man i världens ögon,
och hans odelade vilja i den riktningen skaf-
fade honom ledarskapet vid den tidigare
chefens nesliga död i väntrummet på St. Pancras
Station. Pinkie är alltså ingen ädel rövare. Han
tyranniserar obarmhärtigt fega, blöta
book-makers och mördar utan tvekan när det tycks
honom nödvändigt. Samtidigt är han själv feg:
han använder aldrig mot beväpnade personer
det rakblad, som utgör brightonligornas främsta
vapen, och inför övermakten bryter han totalt
ihop, faller i gråtkramp av ilska och rädsla
i förening. Han är med andra ord en
makt-lysten, sadistisk neurotiker av en typ, om vars
existens mången europé mot sin vilja
övertygats de senaste åren. Hans kännedom om
världen sträcker sig inte längre än till Brighton
med förstäder, några kapplöpningsbanor och
den närmaste trakten av Sussex, så långt man
på rimlig tid kan komma i bandets schabbiga
gamla Morris. Hans intresse för världen är inte
heller stort, han handskas illusionsfritt med
den när han måste; sin fritid tillbringar han
på en obäddad säng med att äta choklad och
titta ut genom fönstret.
Greene har emellertid inte berättat historien
om honom (som för övrigt har ett allmänt
verklighetsunderlag, även om figuren är fritt
uppfunnen) enbart med sociala och
psykologiska syften. Pinkie är liksom sin författare
romersk katolik och han får illustrera en tes,
som engelsmannen Walter Allen påvisat i en
essay om Greene i Penguin New Writing. Allen
hävdar att Greene omfattar den augustinska
teologi, som uttryckt sin grundsats på följande
sätt: "Antingen finns det ingen Skapare eller
också har detta människornas levande
samhälle i ordets verkliga betydelse förvisats från
Hans närhet..." Allen jämför Greenes djupt
pessimistiska författarskap med de stora
eliza-bethanska dramatikernas på våldsamma
händelser överflödande produktion — de levde
under en våldsam och upprörd tid, liknande
vår egen, de ryggade också tillbaka inför det
onda och våldsamma men kunde inte undgå
att fascineras av det. Det onda utgjorde en del
av deras liksom av Greenes tillvaro, och det
kom i dagen vid brott mot den tingens
ordning, som håller människan i styr.
Den jagade människan är huvudfigur i
nästan alla Greenes böcker,
underhållningsberättelser som "riktiga" romaner. I början av
"Brighton Röck" fylls denna roll av den lille
förrädaren, med en makaber parallell antydd
500
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
