Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Teater och film - Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOTISER
en oförskräckt verklighetsaptit, en djärvhet i
realismen och en symbolskapande stilisering som
placerar den i den nuvarande filmutvecklingens centrum.
Den har en rätt obetydlig och bristfällig story, men
den lever direkt genom sina scener och personer. En
soldat återvänder från kriget och finner hemmet i
ruiner, samhället i upplösning. Iian hittar sin syster
på en bordell, och dråpet på sutenören kommer
honom att fly in i ett förbrytarband, där en imposant
gangsterdrottning gör honom till ledare och
samtidigt mättar hans erotiska hunger. Han blir en
desperat och våghalsig förbrytare, som välkomnar alla
risker och utmanar ödet med elegant nonchalans.
Han arbetar som artist, han gör äventyr av det hela,
men han bär på en längtan till en bättre ordnad
värld, till fördjupade mänskliga förhållanden, och
under rusets känslostorm strör han pengar omkring
sig i gränderna. Brytningen med gänget blir
oundviklig och hans omhändertagande av sin väns lilla
dotter blir den sista utflykten, innan bergen och
poliskedjan sluter sig kring honom. Filmens
känslobalans blir något rubbad genom att den sentimentala
sidan förläggs till slutet efter att den brutala dittills
dominerat, men egentligen hänger de båda inslagen
ganska bra ihop.
Alberto Lattuada är en ung regissör, "Banditen"
lär vara hans andra film, och han har format den
med ett slags glad energi, ett självklart och tveklöst
uttrycksbehov. Folkscenerna har ett sammanpackat
liv, ett sug av panik: från människovirveln på
stationen till trängseln på kortbyrån och kuppen på
nattlokalen, ständigt med ett överflöd av uttrycksfulla
typer och fantasibegåvade detaljer. De händelsefyllda
bildrutorna är aldrig slumpartat reportagemässiga
eller enkelt illustrerande utan komponerade, ofta i
flera plan, och anlagda på en sammansatt verkan.
Det finns en fullvuxen direkthet och en klar, nästan
skulptural kontur i de våldsamma eller hett sinnliga
sammanstötningarna. Bordellen har den rätta prägeln
av nötning och slöhet, med övervakerskan som låter
sin knähund slicka karamellpapperet, och den skjutna
flickan i trappan tränger igenom med sin stelnade
bild.
Amadeo Nazzari som vänfast soldat och övermodig
bandit fängslar med sin lyriska melankoli och sin
improvisatoriska bravur. Han ger rollen en prägel av
genomskådad hasard och en dödsberedskap som inte
dras med någon livshämmande fruktan. Anna Magna-
nis gangsterdrottning är märkt av mogen erfarenhet,
med ett kvardröjande mörker mellan ögonen, en
desillusion som gör hennes glupska uppflammanden till
något halvt utanför henne själv, något hon ser förbi,
innerst likgiltig som om hon existerade i ett tomrum
efter att ha avskurits från sina djupaste
sammanhang. Det är människoöden som i sin överladdade
splittring vittnar om den samhällsolycka som omger
dem, med allt slungat ur sina banor, alla förlopp
avbrutna: en tillvaro ur hand i mun, med hetsade
sinnen och sorgsna hjärtan. Att ha fångat den
förnimmelsen är Lattuadas sanna diktarinsats, förmedlad
genom en ovanligt fast och påtaglig film.
Artur Lundkvist
Bumerang. Elia Kazan. Fox.
Denna amerikanska film är byggd på ett fall ur
verkligheten: en för mord anklagad blir friad av
all-männe åklagaren, som upptäckt brister i
bevismaterialet. Allt talar emot den anklagade, polisen och
domstolen är övertygade om hans brottslighet,
allmänheten ropar på handling och hetsar mot
myndigheterna, som oroas över de politiska
återverkningarna. Man får en skrämmande bild av hur bräcklig,
hur illusorisk rättssäkerheten är under denna
brottning mellan intressen, partier och hysteriska lidelser.
Åklagaren framstår som en undantagsmänniska,
nästan osannolikt rakryggad och oavhängig, präglad av
en helt nevrosfri saklighet. Allmänheten smickras
sannerligen inte: filmen företar en kraftig
upprensning bland de grumliga motiv som ligger bakom
hetsen och blodtörsten, den kollektiva skuldkänslans
krav på en syndabock. Vittnens och övriga
inblandades otillförlitlighet avslöjas obarmhärtigt: nästan alla
är vilseledda av personliga intressen eller
ovidkommande affekter. Filmen har fått en klartänkt och
slagkraftig utformning, som för fram avsikten utan
att eftersträva någon extra konstnärlighet. Den är
dock inte överdrivet schematisk, utan har den
särprägel i fråga om människotyper och miljöer som man
gärna föreställer sig utmärker verkligheten själv. Man
frågar sig bara varför mordet ska gälla en katolsk
präst, framställd närmast som ett helgon. Det är
Hollywoods vanliga kryperi inför de kyrkliga
maktmedlen. Annars är filmens demokratiska idealism
säkert grundad i psykologi och svidande välriktad,
utan onödig retorik och gestikulering.
Artur Lundkvist
NOTISER
Aldous Huxleys samlade verk kommer att utges i
27 volymer av Chatto & Windus (pris 6 s. per band).
De tre första böckerna har redan kommit, nämligen
"Ends and Means", vars kulturfilosofiska essayer
alltså får stå som ett slags företal till sviten, vidare
novellsamlingen "Limbo" och samlingsvolymen "Verse
and a Comedy".
I en recension i Observer gör den kände kritikern
G. W. Stonier det onekligen rimliga uttalandet att
ur rent litterär synpunkt kommer nog Huxleys
tidigaste prosa att stå sig bäst; där har känslan av an-
svar ännu inte fått övertaget över den fräcka
skriv-glädjen. Stonier nämner särskilt romanerna "Crome
Yellow" och "Antic Hay" samt novellen "The Farcical
History of Richard Greenow" ur "Limbo". Den senare
berättelsen, som torde vara i det närmaste okänd i
Sverige, relaterar den trevliga historien om en
korrekt vetenskapsman i Oxford, som i likhet med Dr
Jekyll för ett dubbelliv, i det han stundom förvandlas
till författarinna av sirapsmättade
underhållningsromaner. Historien, som är mycket kvickt turnerad,
utspelas mot en bakgrund av England 1914—18. Den
520
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
