Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Karl Vennberg: Fiskefärd. Dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FISKEFÄRD
sjunka in i vattnets klarhet, molnens lätthet, rymdblå himmel,
glömma vad man vet om livets art och avart,
avstå från den nåd som makten unnar,
överlåta sina sinnen åt förlamning,
uppge tanken för ett minne och en flyktig ilning.
Vad rör mig nu om ödlan eller ormen
vinner spelet,
om rävstarr eller ängsklocka finns kvar där elden bränt?
"Så som ört är vuxen, sådan står den,
så den smakar."
Hur beskt är allting utom flykten,
ögonblickets snabba lust
och flagans glädje åt det stöd den fann
i vindens virvlar.
Kanske når vi vad vi söker,
kanske just det som vi flyr ifrån.
Kanske det som gör oss hinder
bär oss framåt.
O ljuva stund när handen öppnas,
gott beblandar sig med ont
och uppsåt byter mask med uppsåt.
Vid årors skvalp och vind som vaknar
minns jag bara
kalydonske skepparn,
ser jag bara
molnens lätthet,
vilar trygg i
mina önskningars ruiner
medan dunig dimma löses upp i morgonluften.
Gråkolt är jag,
lösaktig desslikes,
vän med huggorm, frossört, fibbla,
ankartross och avdrift.
Systrar, bröder,
innehavare av sanningens sigill och stämpel,
tag min svaghet i förvar,
bed er förbön,
blanka fram det rätta vita skenet ur min vilja.
537
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
