Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Robert Penn Warren: Hemingway. Översättning av Nils Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEMINGWAY
bigott och obildad moralist motsätter sig att
"Farväl till vapnen" tas med i en collegekurs.
Bemötandet av en sådan opposition är
samtidigt ett bemötande av anklagelsen att boken
saknar mening. Man måste därvid söka fastslå
att boken allvarligt behandlar ett moraliskt och
filosofiskt problem, som — det kan man inte
komma ifrån—existerar i den moderna världen
i praktiskt taget samma form som Hemingway
framställer det. Detta innebär att boken, även
om den inte slutar med en allmänt acceptabel
lösning, representerar en moralisk
ansträngning och är ett nytt bevis på människans
strävan efter ideella värden. Och vad beträffar
det dåliga inflytande den kan ha på vissa
läsare räcker det kanske med ett citat från
Thomas Hardy, som nu är kanoniserad, men
vilkens berömdaste romaner, "Tess av släkten
d’Urberville" och "Jude Fawley", en gång
angreps av dogmatiska moralister — en av
hans böcker blev för övrigt bränd av en biskop:
Vi har ingen skyldighet att alltför noggrant ingå
på hur svaga själar kan komma att påverkas av en
allvarlig framställning, där personernas liv inte är
exemplariskt och straff och belöningar dåligt
anpassade efter förtjänsterna. En roman har
existensberättigande, även om den moraliskt skadar ett dussin
imbeciller, såvida en normal människas intellekt blir
stimulerat därav, och man kan alltid få tag på en
moralisk invalid som kan ta skada även av den mest
renhjärtade författares verk.
Vidare invänds att Hemingways böcker,
särskilt de som skrevs under perioden före "Att
ha och inte ha", inte är socialt relevanta, att
de går vid sidan av den nutida tillvaron och
saknar samband med samhällets ekonomiska
struktur. Kritiker med denna uppfattning
betraktar Hemingway liksom Joseph Conrad och
kanske Henry James som exotiska individer.
Det finns många sätt att bemöta denna
invändning. Man kan exempelvis citera följande
stycke ur David Daiches "Fiction in the
Modern World" och endast ersätta namnet
Conrad med namnet Hemingway:
Det är alltså ingen anmärkning mot Conrad att
han inte sysselsätter sig med den ekonomiska och
sociala bakgrunden för förhållandet människorna
emellan i den moderna kulturen, ty han har aldrig
gripit sig an med uppgiften att undersöka detta
förhållande. Marxisterna kan inte beskylla honom för
feghet eller förfalskning, ty i detta fall skulle
anklagelsen inte vara relevant [fast den kanske skulle
vara det beträffande "Att ha och inte ha" eller
"Klockan klämtar för dig"]. Att en person som
utgår från en viss teori finner tillfälligheter i historien
kan ingen förneka. Och om en författare föredrar att
behandla dessa tillfälligheter i stället för sådana som
följer den historiska kausalitetens huvudfåra, kan
nationalekonomerna och andra determinister endast
rycka på axlarna och hävda att dessa händelser inte
är lika lärorika för forskaren som de viktigare
händelser han föredrar att studera, men de kan inte
beskylla författaren för oärlighet eller förvrängning.
Detta medger alltså en av de mest
framstående kritikerna i den grupp som finner
Hemingway exotisk. Men bemötandet kan
också ske på sådant sätt att man väljer ordet
"lärorik" i det citerade stycket och frågar om
några lärdomar, och i så fall vilka, kan begäras
av skönlitteratur såsom sådan. Är det meningen
att dessa lärdomar ska direkt jämföras med
den sortens vetande som exempelvis
samhällsvetenskapen och nationalekonomin lämnar?
Om så är fallet, så får tydligen Shakespeare
och Keats göra sorti och Upton Sinclair entré.
Kanske ordet "lärorik" dock inte är riktigt
relevant i detta fall. Detta är en mycket kvistig
och omtvistad fråga, men man vågar säga att
det som den goda litteraturen skänker oss,
är den stimulans som ligger i en kraftfull
skildring av människonaturen i strid för att
vara sig själv och inte lärdom i abstrakt
betydelse. Den ekonomiskt och politiskt
verksamma människan representerar viktiga inslag
i människonaturen och kan mycket väl
användas som litterärt material. Men hon är inte
den totala människan, och det finns andra
intressen som kan vara tillräckligt viktiga att
locka en författare, exempelvis kärlek, mod,
heder, moraliska betänkligheter. Människornas
573
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
