Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Bokrecensioner - Filmkrönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILMKRÖNIKA
med veta ett och annat om hennes karaktär
och väsen, hennes "halsstarriga, lättretliga
och våldsamt härsklystna natur". Men
naturligtvis hade det varit roligt om de exalterade
omdömena om hennes konstnärliga storhet
på någon enda punkt hade motiverats och
förklarats ur en karakteristik av spelstil,
diktion, rolltolkning och dylikt. I stället avspisas
den intresserade med allmänna fraser om
hennes "oförlikneliga röst och dramatiska talang".
Lika gott kanske: Verneuils litterära omdöme
framgår av att han kallar Rostand "samtidens
främsta dramatiska författare" och detta vid
en tidpunkt då både Ibsen och Strindberg
verkade ! Översättningen är på det hela taget bra,
men regeringschefen kallas i Frankrike inte
premiärminister utan konseljpresident, och vad
menas med "föga intellektuella" recensioner?
Holger Ahlenius
Gustaf Hellström, Länkart Ribbing.
Rickard Lindström, Nils Beyer:
Bengt Lidforss. Frilansen
1947. 1:50.
Att i en prisbillig småskrift trycka om ett
antal uppsatser om Bengt Lidforss och
därigenom bidraga till att aktualisera dennes stor-
slagna livsgärning, är naturligtvis ett högst
vällovligt företag. Sedan kan man hysa olika
meningar om vilka uppsatser som äro mest
förtjänta av att tagas med. Bland dem av
förlaget Frilansen utvalda är Gustaf Hellströms
fragment avgjort det värdefullaste bidraget,
därför att det verkligen ger ett stycke analys
och karakteristik, grundade på personlig
erfarenhet och fördjupad människokännedom.
Nils Beyers jubileumsartikel är i stort sett
acceptabel men skämmes av den från Lidforss
okritiskt övertagna myten om Levertins
"förföljelse" mot Strindberg, och det förtjänar
tilläggas, att Levertin var lika tidigt ute som
B. L. i fråga om uppskattningen av Vilhelm
Ekelund. Rickard Lindströms och Lännart
Ribbings frasrika bidrag kunde saklöst varit
borta. Det är inte utan vemod man tänker på
vad småskriften kunde blivit om däri
sammanförts Einar Sjövalls "B. L. under studenttiden",
Axel Herrlins "B. L. och August Strindberg",
Ernst Wigforss’ "B. L:s ställning till den
teoretiska socialismen" och möjligen Arthur
Eng-bergs "B. L. som journalist". Men kanske stod
förlagsrätten till dessa högklassiga och
grundläggande studier, en gång tryckta i "En
minnesskrift", inte att erhålla.
Holger Ahlenius
FILMKRÖNIKA
Lysande Utsikter (Great Expectations). David Lean.
Eagle-Lion.
Frestelsens hamn (Temptation Harbour). Lance
Comfort. Ass. Brit. Piet. Corp.
Överländers. Harry Watt. Eagle-Lion.
Livet är underbart (It’s a Wonderful Life).
Frank Capra. RKO Radio.
Det finns mycket av Dickens eget liv och hans egna
problem, framför allt hans sociala
mindervärdeskom-plex och ängsliga behov att bli tagen för en gentleman,
i den i jagform berättade historien om lille Pip som
tack vare en under hot framtvingad god gärning mot
en förrymd straffånge togs från sin blygsamma
lärlingsplats vid smedens städ till en gentlemans
lättjefulla liv i London men som av ett lika nyckfullt öde
berövades sina lysande ekonomiska utsikter och fördes
tillbaka till den trofaste smedens hydda, där han
återfann den hjärtats godhet, den enkla redbarhet som var
hans verkliga rikedomar. Dickens skrev denna sin
enligt vad det ganska allmänt anses bästa bok "ur djupet
av sitt medvetande" och det fyller den med äkthet i
känslan och personteckningen, men han skrev den
också med den durkdrivne bestsellerförfattarens
vetskap om vad publiken ville ha, i synnerhet av honom.
Han hade en stor familj att försörja och han ville inte
att hans egna barn skulle få smaka på samma sociala
degradering som han själv. Till
bestselleringredienserna i "Lysande utsikter" hör framför allt Pips
förhållande till Estella, "damen utan nåd" som hart när
krossar hans starka hjärta. I synnerhet är slutet på
kärlekshistorien konventionellt lyckligt men
konstnärligt (och säkert också för Pips vidkommande på
lång sikt) olyckligt. Estella själv är dock ingen dålig
fantasiskapelse, hon hör till den sfär av romanen som
är medvetet overklig, "gotiskt" skräckromantisk och
bröderna grimmskt sagolik, en sfär som samtidens
följetongspublik rörde sig hemvant i, som sedan blev
antikverad och som nu fått en raffinerad kvalitet av
surrealism. Hon är den hårdkokta sagoprinsessan som
den fattige bypojken torteras av men slutligen vinner
genom sin präktiga uthållighet. Till sagosfären hör
också den kedjerasslande straffången, ett bergtroll av
monumentala dimensioner som sedan förädlas till en
piratuppenbarelse med svart lapp för ögat och stålpipa
599
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
