Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Carl Emil Englund: Fem dikter - Missmodig skrivare - Sensommarafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
CARL EMIL ENGLUND
Vita blommor över ängarna,
sinnet skimras av längtan.
Raderna borde glänsa av pärlemor,
av dagg och spindelväv,
av osynlig eld och fågelvingar.
Det är meningslöst att neka till sanningen:
skrivarpennan är lånad av en asfaltskokare.
Därav den sega tonen,
de nersmetade orden.
Det blir inget över till bräckliga sagor,
till röda tempelsånger i ljusa juninätter.
Fladdrande kring ön vattenröken skrev
höstens första rad.
Dimman böjer sig ned,
släcker det sista ljuset.
En förklädd måne väver slöjor åt sig själv i rymden.
Stränderna förkolnar, döda träd likt skepp som brunnit.
Outsägligt stilla.
Svalan flyter tyst förbi,
en svartnad låga snabb som nålsting.
Vassen lyssnar, viskar ivrigt
med sina fjädrar.
Aftonen ser sig omkring,
faller mjukt som dun i gräset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
