Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - C. G. Bjurström: Brev från Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. G. BJURSTRÖM
BREV FRÅN PARIS
Litteraturpriser förekommer i Frankrike i
en utsträckning som ofta kan verka förvånande
på en utlänning, framför allt som de flesta
inskränker sig till ganska blygsamma belopp.
I själva verket är reklamen författarens
egentliga behållning, och förläggarna skyndar sig
att förse de prisbelönta böckerna med färgrika
pappersbanderoller med "Prix Goncourt 1946"
eller "Prix des critiques 1947" o. s. v. Men alla
pris har inte samma reklamvärde. Bland dem
som i juni och juli utdelades av Franska
akademin är det knappast mer än det stora
romanpriset som tilldragit sig någon större
uppmärksamhet. Det tillföll i år Philippe Hériat för
hans senaste roman, "La famille Boussardel"
(Gallimard). Hériat är en sedan länge erkänd,
samvetsgrann skildrare av borgarklassen och
erhöll redan 1939 Goncourtpriset för "Les
enfants gåtés" (svensk översättning: "Vi
odödliga Boussardels", 1944).
Om Franska akademin näppeligen bekröner
andra än redan kända och ansedda författare,
har däremot Le prix des critiques, som varje
år utdelas av en jury bestående av de främsta
litteraturkritikerna, till syfte att dra
allmänhetens uppmärksamhet till unga, hittills
obeaktade begåvningar. I år tvekade man länge
mellan "Le vent noir" av Paul Gadenne (René
Julliard) och "Joyeux, fais ton fourbi..." av
Julien Blanc (Éditions du Pré aux Clercs).
Frågan löste sig emellertid själv då Albert
Camus’ senaste roman "La Peste" i sista stund
utkom från förlaget (Gallimard). Visserligen
kunde litteraturkritikerna knappast göra
anspråk på att härmed göra en litterär
"upptäckt", men man får vara dem tacksam för
att de frångick sina principer och belönade
detta verk, som otvivelaktigt är årets stora
händelse.
"La Peste" skildrar en uppdiktad
pestepidemi i Oran. Den livsbejakande, välmående,
idogt arbetande staden konfronteras plötsligt
med döden. Den isoleras från yttervärlden;
släktingar, vänner och älskande som lämnat
varandra för några dagar, finner plötsligt att
avskedet var på obestämd tid, kanske för alltid.
Ingen kan förutsäga hur länge farsoten
kommer att vara, ingen vet när livet blir normalt
igen, när man åter får träffa sina kära. Stadens
invånare berövas i ett slag all möjlighet att
beräkna sin framtid, allt hopp tycks vara
fåfängt. Återstår blott nuet och det plågsamt
oåterkalleliga förflutna. De gräver ner sig i
sina minnen, det hjälper åtminstone en tid mot
stundens fasa, men genom att fly in i det
förgångna hänvisas de till att leva i obotlig
ensamhet. Deltagande står ingenstans att finna, ty
varje smärta är på en gång för personlig och
för allmän för att kunna uttryckas.
Men minnet förbleknar, och man fortsätter
att leva. Det förflutna faller bort, man förlorar
sin egenart och förenas i en sorts
likgiltighetens gemenskap. Ånger, saknad, längtan och
hopp har ersatts av väntan. Staden ser ut som
en jättelik väntsal där människorna sitter tysta
och stirrar framför sig med tomma blickar.
652
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
