Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - C. G. Bjurström: Brev från Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN PARIS
på att tvätta, diska och föda barn, låter sina
kvinnliga behag i form av ett par färgrika
ballonger stiga upp mot skyn och låter skägget
växa, samt om hennes man, som börjar
fabricera barn på egen hand, färdiga barn som på
rekordtid stiger upp ur de skära vaggor som
uppfyller scenen, för tanken till Aristofanes’
"Lysistrate", även om mycket påminner om
att Apollinaire är surrealismens fader.
Poulencs musik liknar de ballonger Thérese
släpper upp, lika luftig och lätt, med en svag
anstrykning av slagdänga. Lekande bollar han
med frestande melodier som man överraskar
sig själv med att gnola när man kommer ut.
Det burleska ämnet, de färgstarka
dekorationerna och de music-hallartade körerna hade
kunnat göra "Les Mamelles de Tiresias" till
ett revystycke, men Poulencs raffinerade och
spirituella musik berättigar till fullo
teaterdirektionens beslut att låta uppföra det på en
av Frankrikes nationalscener. Sällan har man
väl haft så roligt både på scen och i salong på
Opéra-Comique. Men det är inte att undra på
om Poulencs och Apollinaires glada
dionysos-tåg rört upp en del damm som habituéerna
satte i halsen. När ridån gick ner över
slutscenen, då vaggorna plötsligt lyfts upp och
förvandlas till festligt kulörta lyktor, under det
att kören sjunger "Faites donc des enfants,
vous qui n’en f aisiez guère...", som är den
gäcksamma sensmoralen i stycket, blandades
de rungande bravoropen med livliga protester
och genomträngande visslingar. "Les Mamelles
de Tiresias" är verkligen en liten revolution,
men en lycklig, leende revolution som värmer
hjärtat.
Större motstånd har Opéra-Comiques
initiativrika ledning mött när det gällde
nyuppsättningen av "Pelléas et Mélisande". Claude
Debussys hängivna beundrare, som omger
mästaren med en nästan religiös vördnad, har
med yttersta energi protesterat mot de nya
dekorationerna, som utförts av Valentine Hugo,
och som präglas av samma surrealistiska, något
sötaktiga romantik som Cocteaus filmer "Under
eviga stjärnor" och "Flickan och odjuret".
Skådespelarna påpekar att de nya
dekorationerna på intet vis underlättar spelet och
snarare utgör ett dekorativt ackompanjemang till
operan än en användbar scenbild. Motpartiet,
som huvudsakligen utgöres av författare och
målare, påminner om att Debussy aldrig var
nöjd med de realistiska dekorationer i vilka
hans verk framfördes under hans livstid och
förklarar att han med entusiasm skulle ha
hälsat Valentine Hugos djärva förnyelse. I den
ivriga debatt som följt på premiären har olika
yttranden av den hädangångne mästaren
åberopats av båda parter, alla har ansett sig tala
i hans namn. Förläggaren har vägrat lämna
sitt tillstånd till att dekorationerna användes
vid operans uppförande i utlandet eller i
landsorten, vilket föranlett en skarp protest från Le
Comité national des intellectuels med Duhamel,
Éluard och Aragon i spetsen. Förläggarens
egenmäktiga ingripande ställer ju också en
allvarlig principfråga: huruvida han har rätt
att kontrollera verket efter kompositörens död.
Den har ännu inte lösts, men "Pelléas et
Mélisande" fortsätter att i Paris spelas i de
omstridda dekorationerna.
Den väntade surrealistutställningen öppnade
inte sina portar förrän i början på juli. Enligt
Bretons planer skulle den inviga besökaren i en
"ny myt", som främst skulle få sitt uttryck
i en labyrint försedd med "altare" tillägnade
olika varelser eller föremål som skulle kunna
begåvas med "mytiskt liv". De nya
"gudomlig-heterna" har hämtats ur verk av surrealister
eller deras föregångare, som Lautréamont,
Rimbaud, Jarry, Georges du Maurier m. fi.,
och sammanställts med zodiakens tecken å ena
sidan och de tolv timmarna i "Nuctameron"
av Apollonios från Tyana. Som synes erfordras
ganska omfattande förstudier av den som
önskar bli "invigd", och det är därför inte
4 BLM 1947 viii
657
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
