Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
industrialismen har varit det radikalt onda,
som har löst upp de religiöst-sociala enheterna
utan att skapa något bättre som ersättning
än ett materialistiskt samhälle. Denna kritik
formuleras på flera ställen ganska drastiskt.
Liberalismen (ordet används i mycket vid
betydelse av Eliot), som är den politiska
konsekvensen av industrialismen, hotar att
förstöra folkets traditionella vanor
genom att upplösa deras naturliga kollektiva
medvetande i individuella beståndsdelar, genom att
auktorisera de dummaste åsikter, genom att ersätta
uppfostran med undervisning, genom att uppmuntra
slughet snarare än visdom, uppkomlingen hellre än den
kvalificerade, genom att uppamma en föreställning om
att man skall gå framåt, vars enda alternativ är
hopplös likgiltighet...
___tendensen i den obegränsade industrialismen
är att skapa skaror av män och kvinnor som är
lösgjorda från traditionen, främmande för religionen och
mottagliga för massuggestion: med andra ord en
pöbel. Och pöbeln kommer inte att vara mindre pöbel
därför att den är välklädd, välnärd, välhyst och väl
disciplinerad.
Det England, som 1939 hade att försvara
västerländska kulturella värden, presenteras av
Eliot på följande sätt:
Vårt samhälle, som alltid varit så säkert på sin
överlägsenhet och rättskaffenhet, så fullt av förtroende
för sina ogranskade premisser, var det samlat kring
något mera beständigt än en salig röra av banker,
försäkringsbolag och industrier och hade det några mera
väsentliga övertygelser än tron på ränta på ränta och
oförändrade aktieutdelningar?
Det hedniska samhälle, som har tagit form
i diktaturerna, kan inte ersättas av ett
humanis-tiskt-liberalt utan måste ersättas av ett kristet.
Här vill man göra många invändningar. Också
om man inte frågar vad dagens kristna
samhällen (t. ex. Spanien!) har för stora
företräden, så saknar man egentlig argumentation
hos Eliot på denna punkt. Han uttrycker sig
också rätt svävande om hur man skall kunna
skapa ett kristet samhälle. Själv påpekar han
på ett ställe att kristendomens nuvarande
organisation har stannat på ett utvecklingsstadium,
som var lämpligt för de okomplicerade
bonde-och fiskarsamhällena!
Det centrala i Eliots åskådning och det som
mest erinrar om den ironiska kulturkritiken
i hans poesi är inte nödvändigt att enbart se
ur synvinkeln kristendom contra humanism.
Eliot kräver en enhetlig och upplevd kulturell
erfarenhet hos individerna, en erfarenhet, som
bildar grund för en personlig kultur och inte
lämnar ut människan åt alla tillfälliga
suggestioner. Men Eliot fordrar också att denna
kulturella erfarenhet skall vara densamma för
olika människor — olikheterna skall betingas
bara av individernas olika förmåga att
tillgodogöra sig religiösa, intellektuella och
estetiska erfarenheter.
Men en positiv kultur måste ha en positiv
värdeuppsättning och de oliktroende måste bli
marginalföreteelser och deras bidrag måste ovillkorligen få
karaktären av marginalanteckningar.
Det slutna kultursamhälle, som Eliot här
talar för, ter sig främmande för en kritisk
humanism, som anser att en personlig kultur
kan skapas först när varje individ speglar sin
speciella del av verkligheten i sin kulturella
erfarenhet. Paul Lindblom
Att uppleva
Carl Nielsen: Min barndom på Fyn.
Översättning av Sigrid och Julius Rabe.
Gebers 1947. 5: 50.
Carl Nielsen, den kände danske musikern,
av många betraktad som de stora klassiska
mästarnas moderna jämbörding, har författat
en liten skrift, "Levande musik", som med
föredömlig klarhet för läsaren in i konsten att
uppleva musik. Också i hans memoarer, "Min
barndom på Fyn", är "upplevelse" och
"uppleva" nyckelord. Vad som framför allt fängslar
författaren är att iaktta hur människor
upplever, vilket inre tryck, vilka spänningar och
vilket samspel av krafter som ligger bakom
orden, gesterna, uttrycket. Och nog är detta ett
tema värt att meditera över — hur upplevelsen
slår ned i ett sinne och stannar kvar där och till
sist söker sig uttryck för att slungas vidare ...
Upplevelsen må vara stor eller liten:
huvudsaken är det sinnes fruktbarhet som tar emot
den och dess mer eller mindre lyckosamma
förmåga att bearbeta den.
Men inte hur andra, utan hur han själv
upplever, är vad författaren i "Min barndom på
Fyn" får oss djupt och betaget intresserade av.
Han ger helt enkelt en svit av upplevelser, än
små, än stora, än fylligt konkreta, än subtilt för-
668
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
