Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Teater och film - Nya utländska böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA UTLÄNDSKA BÖCKER
är hon infamt påpassad av spårhundarna. Den
dödsdömde — dödsdömd redan genom sitt sår, dödsdömd
även av samhället — möter på sin sista planlösa,
ohyggligt marterade vandring människor som känner
igen honom. Två kvinnor ger honom ett första förband
men när de insett vem han är måste de mota ut honom
i mörkret därför att de inte vågar ge honom skydd och
inte vill ånge honom. En gammal droskkusk kör
honom ovetande i sin cab genom poliskedjan (episoden
lånad ur "Röda nejlikan") och stjälper slutligen av
honom i ett skrotlager. Där hittar honom en
halvfnoskig lösdrivare som vill göra affär med fyndet och helst
då sälja honom till hans vänner. Prästen vill gärna ha
honom för att frälsa hans själ, den av sitt skapande
besatte målaren vill på sin duk fånga den döende
blicken i hans ögon, bartendern låser in honom i en
avbalkning på puben för att forsla bort honom efter
stängningsdags, ty han är rädd att stå som angivare
inför revolutionärerna. Oförglömlig är den scen då
den sårade inne i sitt bås vaknar upp ur sin domning
och vrålar ut sin smärta så att det stojande livet på
krogen förbyts i dödstystnad för att i nästa ögonblick
övergå i vildaste tumult och allmän glaskrossning.
Där sätts kontrasten mellan enskilt martyrium och
livets profana, beskäftiga allmänning, som är filmens
ledmotiv, på sin spets. Associationer till bibelns
passionshistoria, som åtminstone undermedvetet måste
ha avsetts av författare och regissör, inställer sig titt
och tätt. Det är något av Människosonens "Min Gud,
min Gud, varför har du övergivit mig" i detta smärtans
rop, liksom scenen när den lidande gillrats upp i stolen
framför målarens staffli och ett galleri av otäckt
grinande porträtt av mänskligt avskum illustrerar "Ecce
Homo" och man i slutscenen med den döende
fast-klängd vid gallret direkt får korsfästelsen i tankarna.
"Odd Man Out" inbjuder närmast till jämförelser
med Carnés två tidiga mästerverk "Dimmornas kaj"
(den schabbiga, i sot, dimma och fuktig snö indränkta
storstadsatmosfären) och "Dagen gryr" (själva temat
med en brottsling som i slutkampen med rättvisan
växer ut till en heroisk figur). Liksom dessa är den
en thriller med symboliska övertoner och thrills som
slår det mesta ifråga om spänning och hänsynslös regi.
Helhetsintrycket är utomordentligt skönt som
kamerakonst, fuktglänsande bilder av mjuk svärta och med
fantasifullt arrangerade detaljer. Artisteriet ställer sig
dock som regel inte i vägen för ett gripet uppgående i
bildinnehållet, endast några mardrömssekvenser gör
ett halvdant surrealistiskt intryck. På ett ställe släpar
filmen betänkligt: i samtalet hemma hos prästen, där
också fågelallegorien verkar utspekulerad till det
otroliga.
Det är James Mason som gör revolutionären Johnny,
en ohyggligt svår roll att spela eftersom den monotont
varierar ett enda tema, det somnambuliskt omtöcknade
lidandet, men behärskad med mästerskap, kanske
framför allt i det plastiska. När Johnny med jämna
mellanrum reser sig och stapplar vidare till nästa
station på vägen till Golgata liknar han på avstånd en
fågelskrämma som fått liv. Det ytligt komiska i
aspekten skärper det patetiska till bristningsgränsen. Jag
kan inte stå till tjänst med alla skådespelarnamnen
till de mästerliga birollerna men pekar på den
hjältemodige kamraten, den gamla gumman i revolutio-
närernas lya, den juvelöversållade angiverskan med
sin kakaduauppsyn, Shell (F. J. MacCormick),
polis-inspektorn, målaren (Robert Newton) och bartendern.
Carol Reed har med detta sitt hittills yppersta verk
hävdat den engelska filmens rangplats. En film som
denna återkommer inte ofta och det var därför ett
beklagligt symtom på bristande orientering när
åtminstone ett par av huvudstadspressens ledande
filmkritiker överlät åt sina hjälpredor att behandla den
medan de själva satt bort sin tid på en likgiltig fransk
bagatell. Georg Svensson
Nya utländska böcker
Ett redaktionellt urval, huvudsakligen baserat på
recensioner, kataloger, annonser o. dyl.
Danmark och Norge
Digteren, Elskeren og den Afsindige av Frederik
Schyberg. Thaning & Appel. Köpenhamn.
Essayer om böcker och skådespel av Politikens
ledande kritiker, som på senare år alltmer övergått
från litteraturkritiken till att skriva om teater och
film.
Hennes Drömmeliv av Axel Garde. Gyldendal.
Köpenhamn. 5: 75.
En liten vacker prosabok.
Petter Dass av Hans Midbøe. Gyldendal. Oslo.
10:—.
Biografi över skalden och prästen D., som omkring
1700 fullbordade den stora hembygdsdikten
"Nordlands Trompet".
J. P. Jacobsen og andre essays avCarlBurchardt.
Cappelen. Oslo.
Burchardt, som är en norsk litteraturhistoriker,
utbildad i Oxford, har i denna volym samlat en rad
essayer om danska och norska författare, utom
Jacobsen bl. a. Amelie Skräm, Herman Bang och Sigbjörn
Obstfelder.
Kjempende liumanisme av Anders Wyller.
Aschehoug. Oslo.
Tal och artiklar av den numera avlidne skolmannen,
utgivna av professor A. H. Winsnæs. "Wyller, som
företrädde en franskpåverkad, platonsk-kristen humanism,
är känd bl. a. för sitt stora arbete om Paul Claudel.
Fest i Port des Galets av Arne Skouen.
Aschehoug. Oslo. 9: —.
Prisroman i den tävlan som behandlas på
kommentarsidan i detta nr av BLM. Författaren har bl. a.
skrivit teaterbrev till 40-TAL.
684
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
