- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVI. 1947 /
691

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Kommentarer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KOMMENTARER

Litteraturen och det oangenäma

Torsten Tegnér är inte nöjd med våra unga
diktare, som han kallar soptunneförfattare.
Han kan redan på deras fotografier se att de
varken sjunger eller gymnastiserar. När livet
är så fullt av härligheter och t. o. m.
Folies-Bergères med kitschiga tablåer och enormt
snuskiga sketcher interfolierade uppvisningar
av nakna flickor för denne senfödde Don
Quijote ter sig som ett levande antikmuseum,
varför skall då författarna envisas med att
rikta blicken mot "soptunnor, impotens, onani,
perversitet och hopad ruggighet"?

T. T:s senaste utbrott (i Vecko-Journalen)
behöver inte tas så allvarligt, därtill är det för
naivt och kategoriskt. Men han har en utbredd
opinion bakom sig, och denna opinion är inte
enbart en vulgäropinion, förankrad i
reaktionen, utan har företrädare även bland mera
besinningsfull folk. Det kan kanske därför
vara anledning att ta upp frågan till en stunds
diskussion, även om den inte rymmer något
problem för de litterära specialisterna och även
om diskussionen på ett begränsat utrymme lätt
hamnar i missvisande förenklingar.

Att den konstnärligt tongivande moderna
litteraturen i större utsträckning än kanske
någon annan epoks litteratur sysslat med
obehagliga ting torde vara svårt att förneka. Den
har med en öppenhet som tidigare varit okänd
utanför den avsiktligt pornografiska
litteraturen behandlat sexuallivet, och den har därvid
inte väjt för det förvridna och motbjudande.
Det som läsare av forna dagars romaner fick
tänka sig, skildras nu ingående med nästan
klinisk uppmärksamhet. Att som i höst skett

ägna onaniproblemet ett formligt epos hade
för bara något decennium sedan varit
otänkbart. Vid sidan om den psykologiska romanen
har kommit den psykiatriska. Författarna dras
till det abnorma. Själsligt sönderfall som följd
av motgångar, ärftlig belastning eller
miljöskador är ett ofta återkommande romantema.
Spritmissbruk och därav orsakad misär har
man vid det här laget läst sig otörstig på.
Kriminaliteten har inte bara sin egen stora
avdelning inom förströelselitteraturen — där
den för övrigt numera återges med betydligt
fränare naturalism än tidigare och med
dragning åt sadism — den har också invaderat den
allvarligare litteraturen. Thrillern har rentav
blivit en särskilt omhuldad form för den
filosofiskt symboliska romanen. Familjeromanen
handlar mer och mer om familjeupplösning,
om makar som förgiftar varandras liv och
bedrar varandra, barn som hatar sina
föräldrar och föräldrar som missförstår och
fel-behandlar sina barn. Den moderna litteraturen
strävar att vara hänsynslöst uppriktig, och i
begreppet hänsynslöst ligger att det som man
skriver uppriktigt om inte är vidare behagligt
att lyssna till. Jag kan ta ett konkret exempel.
Jag satt nyligen med som domare i en
novellpristävling för veckopress. En av de prisbelönta
novellerna innehöll en sällsynt ruskig episod
med en död råtta på en bakgård, och den
kulminerade i ett lustmord. En annan
berättade om hur en pubertetssårbar pojke väcktes
ur drömmen om kvinnan genom att se en flicka
omhändertas av sedlighetspolisen. En tredje
handlade om en kvinna som genom en abort
inom äktenskapet blivit andligt förtvinad. En

691

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:58:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1947/0707.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free