- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVI. 1947 /
787

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - André Gide: Två fantasi-intervjuer. Översättning av Holger Ahlenius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TVÅ FANTASI-INTERVJUER

Då ett fartyg befinner sig i nöd sänds det
upp böner till den Högste av dem som kastar sig
på knä oeh tar upp psalmer ... Det är mycket
vackert, jag får tårar i ögonen bara jag tänker
på det. Och de lägger åtminstone hämsko på
kvinnornas och barnens skrik och på den
panikartade trängsel som skulle hindra
besättningens manövrer. Men om fartyget ska räddas,
så är det i alla fall inte av knäppta händer.

Han. Montherlant har sagt djärva saker i
den vägen.

Jag. Som jag gillar. Han är för resten ett
utmärkt exempel på en antikristlig inställning
som inte är goetheansk.

Han. Tycker ni inte man skulle önska att
han som paralleller till "Helgonens liv" i "Den
gyllene legenden" skrev några biografier som
däremot inte hade något legendariskt — det
skulle han göra utmärkt — om tappra hjältar,
enbart mänskliga enligt hans (och säkerligen
även er) smak, bland andra en biografi över
marskalk Strozzi, kusin till Katarina de Medici.

Jag. Jag kommer bara ihåg den alldeles
speciella aktning som Montaigne hyste för
honom. Han beundrade hos honom på samma
gång krigaren av allra högsta förtjänst inom
"denmilitärasjälvtillräckligheten" och den
boksynte. I en utmärkt vacker passage i "Essayer"
lyckönskar han honom till att som älsklingsbok
ha valt Caesars "Kommentarier". "Den borde
vara varje krigsmans breviarium", säger han.

Han. Vad Montaigne inte berättar, men som
Brantöme upplyser oss om, är att Strozzi, som
var lika lärd i grekiska som i latin, hade
översatt Caesar till grekiska med "latinska
kommentarier, tillägg och instruktioner för
krigsfolk, de vackraste", säger Brantöme, "som jag
någonsin sett och som någonsin skrivits".

Jag. Ja, det borde verkligen göra
Montherlant hänförd.

Han. Historien om hans död, sådan vi läser
den i Vieillevilles "Mémoires", är särskilt
ägnad att tilltala honom. Då Strozzi vid beläg-

ringen av Thionville dödligt sårades av ett
muskötskott den 20 juni 1558, kom hertigen
av Guise fram till honom och uppmanade
honom till bot och bättring. Men man måste
läsa själva texten. Jag har skrivit av den,
därför att man skulle bli ond på sig själv över
att ha ändrat eller gått miste om ett enda ord.
Hör bara — han tog upp ett häfte ur fickan
och läste för mig:

"Hertigen av Guise återkallade Jesu namn
i hans minne, vartill Strozzi genmälte: ’Guds
död, vilken Jesus kommen I här för att erinra
mig om? Jag förnekar Gud. Min fest är till
ända.’ Och då hertigen fördubblade sina
uppmaningar och sade att det hövdes honom att
tänka på Gud och att han i dag skulle stånda
inför Hans anlete, svarade han: ’Guds död, jag
skall vara där varest alla de andra äro som
varit döda sedan sextusen år tillbaka.’"

Jag. Sextusen år! ... Numera vet vi, att det
är alltför lågt räknat.

Han. Vänta, vänta ska ni få höra!
Vieille-ville tillägger — är det inte förtjusande? —:
"Allt på italiensk tunga."

Jag. Jag erkänner, att detta slut inte saknar
storhet. Det är nästan lika svårt, om inte
svårare att dö väl än att leva väl. Men Strozzi
hade då varken kvinnor eller barn vid sin sida.
Å, vad jag förstår Montaigne, som önskade dö
långt bort från de sina, en alldeles egen död,
som inte vanställdes av medlidande eller
sympati ... Det är i dödsstunden de stora
gen-störtiga själarna är väntade. Under
dödskampens ångest släpper de efter, överlämnar sig åt
prästen, som står och lurar på dem och får
hjälp av förebråelserna från en maka, en
syster, en mor. Då är Kyrkan snar att lägga
under sig deras förflutna och till och med det
motstånd som de tidigare har gjort mot den.

Han. Ni medger väl i alla fall att...

Jag. Ja, ja, jag medger allt och vad ni vill.
Jag erkänner och samtycker och försöker till
och med att förstå så gott jag kan.

787

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:58:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1947/0803.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free